TrueIce

Då blir det som det är nu. När jag får slappna av efter att ha gått på högvarv, då blir det alltid såhär. Jag orkar inte göra något alls, allt blir meningslöst och allt jag vill är att försvinna in i mig själv och bara skriva, tänka och helt enkelt tycka synd om mig själv. Jag käner mig sjuk även om jag inte är det. Jag hoppas att jag laddar betterierna. Jag hoppas då det i alla fall. Jo, det klart att jag laddar. Även om allt som sagt känns ganska hopplöst och värdelöst just nu och jag är opepp på det mesta. Men jag blir som sagt så efter ett ex antal dagar ev. veckor på högvarv. Problemet är att det inte är tid att varva ner än. Den tiden är inte förrän till sommarn.... Vilket kan låta gansa tragiskt, men lite så är det faktiskt. Jag vet inte hur jag ska hitta kraften att orka igenom FN-rollspelet. Och allt plugg som kommer efteråt. Jag vill inte tänka på det. Det ligger där och ger mig dåligt samvete och saker lägger sig på hög men jag har ingen ork att ta tag i det. Till råga på allt slutar det inte att komma. Det ramlar hela tiden nya saker på min hög och denm blir bara högre och högre och ju högre den växer sig desto värre bir det. Och sluta göra saker är inget alternativ. Det finns inte i min värld för jag har involverat mig så mycket att jag inte kan säga nej, men om jag ahde kunnat vet jag inte om jag hade velat heller. Det är en sak som stör mig. Jag vill inte ens försöka lösa problemet på det sättet. Jag vill att jag ska lyckas samla mina sista krafter en gång till. Och igen och igen. Vissa jag känner skulle tro att jag var sinnessjuk och megakorkad medan andra bara känner igen sig allt för väl i det jag säger. Jo, jag hör själv hur korkat det låter att fortsätta fast man inte har någon kraft men för mig är att stanna något ännu konstigare eller kanske svårare. Kanske borde jag öva på det? Jag vet inte, men jag vill ju! Jag vill ju göra en massa saker! Jag vill ju orka! Jag vill, vill, vill! (ja, jag hör att jag låter som en treåring, men det är jag innerst inne)

Jag vet inte varför jag skriver detta, eller jo, det vet jag visst det! Jag behöver få det ur mig, men jag vet inte varför jag skriver det här istället för att prata med något, jo det vet jag visst det, för när jag skriver då får jag vara helt ifred och formulera mina tankar utan att försvara eller ta mer kritik än vad jag klarar för att fortfarande vara ärlig mot hur jag tänker inuti. Fast jag vet inte om det är rätt mot andra och även mig själv att skriva detta på ett ställe där vem som helst kan läsa. När det gäller andra så menar jag att jag inte har rätt att slänga på mina dåliga tankar på vem som helst. Jag skulle kunna skriva i en oändlighet tror jag. Det ger en sån ro. Tyvärr lyckas jag inte skriva bort all hopplöshet, jag är inte van vid att inte se det positiva i saker och det är jobbigt att inte se allt bra.

Jag sitter här och funderar på vad jag vill göra. Jag vill inte sitta här men jag något annat senario känns också ganska värdelöst. Jo! Jag skulle vilja sjunga med en massa människor och bara sjunka in i mängden, bara följa strömmen, inte tänka bara göra. Bara för en liten stund, inte tänka, inga måsten,inget ansavar, bara göra, bara följa. Precis så som man inte ska göra. Jag vill bara göra det som är lätt och inte det är som är bra. Jag vill i alla fall något, det känns skönt:D

Oroa er inte, jag blir nog snart mig själv igen ska ni se:) det hoppas jag i alla fall;)

kramar