Dags för en ny uppdatering
Hej hopp!
Vet egentligen inte varför jag skriver här. Skriver ändå så sällan så att ingen lär läsa men ibland mår man bara så bra av att skriva.
Nu är det maj och det märks. Mycket igen, även om det inte är övermäktigt ännu. Men det märks stor skillnad mellan januari och nu. Men ganska mycket har förändrats sedan dess. Nu har jag ett heltidsjobb och sitter med i Unga Forskares förbundsstyrelse. Då vikade jag ibland och jobbade på lågfart med Bergslagen.
Det känns, för jag är mycket tröttare, men samtidigt så mår jag ändå bättre. Jag mår mycket bättre när jag känner att jag har något för mig. Är jag inte produktiv blir jag rastlös och det är inte roligt för varken mig eller något i min närhet...
Så nu är jag ju också 20 år gammal, tro det eller ej. Mina elever tror det nog inte... Men men, så kan det vara. Jag ser ju i alla fall ut att vara äldre än vad de är, oftast! Borde kanske egentligen jobba nu, men jag har ingen energi för det. Har en hel del lektioner kvar att planera. Minst två NO-lektioner för åttor och en för 9:or. 7:ornas var faktiskt redan klar! :)
Resten av veckan kan jag planera imorgon. Så jag behöver med andra ord inte bli så mycket jobb ikväll :D
Sedan är det en lärardag med Bergslagen som jag tillsammans med Johanna ska planera upp. Sedan har jag en del saker med förbundsstyrelsen som ska göras. Dags att sätta igång med arbetet med att ta fram lite frågeställningar till utredningen som jag är ansvarig för plus att det är två måldokument kvar som ska göras, men det gör jag inte ikväll, för nu ska jag snart ut och äta med min familj! Det blir sista delen i mitt 20-årsfirande. Det har varit väldigt kul, men nu är jag trött. Jag tycker om att omge mig med människor jag tycker om, och det har jag verkligen gjort nu :) Jag blir så glad för att jag får träffa så mycket trevligt folk :) Särskilt tack till min finaste Harald som kom bara över en kväll och förmiddag för att fira mig. All kärlek till den fina männskan <3
KRAM
Hamburg och Göteborg
Hej!
Denna lilla flicka från landet har börjat dra sig mot storstäder... Hmmm... Vart ska detta sluta? Hur som helst så var jag i Hamburg i helgen (den som precis var alltså) och hälsat på Louise med Harald och Gustav! En toppenhelg måste jag säga även om Hamburg var kallt och isigt.
I veckan har jag varit hemma hos Harald och varit lite segt pga en förkyldning. Trots det har jag intresseanmält på några lägenheter och sökt en del jobb. Sedan har jag och Harald tittat mycket på How I met your mother. Började i fredags och vi är snart klara med säsong 2.... Det är inte så bra tror jag. Men är man arbetslös så får man vara lite slö. Eller jag är det i alla fall.
I helgen ska förbundsstyrelsen ha möte och jag ska hälsa på och se vad de pratar om. På söndag måste min officiella kadidatur vara inne om jag ska kandidera... Så mycket tid denna vecka har också gått till att fundera, rådfråga och fundera en gång till. Jag tror att jag har ett förslag som är nästan klart nu och som jag tror jag att känner mig nöjd med. Å andra sidan kan det ju inte bli mer än fel och jag tröttnar och aldrig mer vill ha med Unga Forskare att göra. Och det måste jag säga är mest deras förlust i så fall! (Ja, så kaxig har jag rätt att vara tycker jag!)
Dock är det mycket svårt att skriva kadidaturen och jag kör fast på vad jag kan bidra med i förbundsstyrelsens arbete. Jag vet inte! Jag vet inte vem jag kommer att bli i den gruppen och jag vet inte vilka kvalitéer jag har. Så jag känner mig allmänt dålig just nu. Men jag ska skriva klart den så att Harald och Louise kan få feedbacka lite på den så ska det nog bli lite bättre!
Puss ut!
Denna lilla flicka från landet har börjat dra sig mot storstäder... Hmmm... Vart ska detta sluta? Hur som helst så var jag i Hamburg i helgen (den som precis var alltså) och hälsat på Louise med Harald och Gustav! En toppenhelg måste jag säga även om Hamburg var kallt och isigt.
I veckan har jag varit hemma hos Harald och varit lite segt pga en förkyldning. Trots det har jag intresseanmält på några lägenheter och sökt en del jobb. Sedan har jag och Harald tittat mycket på How I met your mother. Började i fredags och vi är snart klara med säsong 2.... Det är inte så bra tror jag. Men är man arbetslös så får man vara lite slö. Eller jag är det i alla fall.
I helgen ska förbundsstyrelsen ha möte och jag ska hälsa på och se vad de pratar om. På söndag måste min officiella kadidatur vara inne om jag ska kandidera... Så mycket tid denna vecka har också gått till att fundera, rådfråga och fundera en gång till. Jag tror att jag har ett förslag som är nästan klart nu och som jag tror jag att känner mig nöjd med. Å andra sidan kan det ju inte bli mer än fel och jag tröttnar och aldrig mer vill ha med Unga Forskare att göra. Och det måste jag säga är mest deras förlust i så fall! (Ja, så kaxig har jag rätt att vara tycker jag!)
Dock är det mycket svårt att skriva kadidaturen och jag kör fast på vad jag kan bidra med i förbundsstyrelsens arbete. Jag vet inte! Jag vet inte vem jag kommer att bli i den gruppen och jag vet inte vilka kvalitéer jag har. Så jag känner mig allmänt dålig just nu. Men jag ska skriva klart den så att Harald och Louise kan få feedbacka lite på den så ska det nog bli lite bättre!
Puss ut!
Blogglust
Hej!
Jag förstår inte vart den kommer ifrån, men plötsligt har jag fått lust att blogga igen!
I helgen (fredag-lördag) har jag varit på studiefrämjandets ledarskapsutvecklingskurs (L1). Det var lite annorlunda jämfört med de tidigare kurser av liknande art eftersom att de har arrangerats av Unga Forskare och det har endast varit för aktiva inom Unga Forskare. Jag tycker att det var spännande att se att trots att man kommer från så olika håll, (allt från musikprojekt till järgarexamensledare och agilityledare) så behöver en ledare ha samma egenskaper.
Även om jag inte tycker att det var väldigt mycket nytt på denna kurs så har den varit spännande för man har fått dela erfarenheter med så många andra människor från olika håll och man märker att vara bra på ledarskap behöver man inte bara vara i Unga Forskare utan också på annat håll i livet! Så jag plockar med mig mycket bra från denna kurs och tackar Studiefrämjandet och Unga Forskare för att jag får sånhär utbildning helt gratis, som jag kan bära med mig hela livet! :D
Sedan måste jag också säga att jag precis sett en fantastisk film! The notebook. Många har sagt mig att den skulle vara bra och att jag skulle tycka om den så det var väl på tiden att jag gjorde det och jag måste säga att den var över förväntan bra!
Over and out, twist and shout!
Jag förstår inte vart den kommer ifrån, men plötsligt har jag fått lust att blogga igen!
I helgen (fredag-lördag) har jag varit på studiefrämjandets ledarskapsutvecklingskurs (L1). Det var lite annorlunda jämfört med de tidigare kurser av liknande art eftersom att de har arrangerats av Unga Forskare och det har endast varit för aktiva inom Unga Forskare. Jag tycker att det var spännande att se att trots att man kommer från så olika håll, (allt från musikprojekt till järgarexamensledare och agilityledare) så behöver en ledare ha samma egenskaper.
Även om jag inte tycker att det var väldigt mycket nytt på denna kurs så har den varit spännande för man har fått dela erfarenheter med så många andra människor från olika håll och man märker att vara bra på ledarskap behöver man inte bara vara i Unga Forskare utan också på annat håll i livet! Så jag plockar med mig mycket bra från denna kurs och tackar Studiefrämjandet och Unga Forskare för att jag får sånhär utbildning helt gratis, som jag kan bära med mig hela livet! :D
Sedan måste jag också säga att jag precis sett en fantastisk film! The notebook. Många har sagt mig att den skulle vara bra och att jag skulle tycka om den så det var väl på tiden att jag gjorde det och jag måste säga att den var över förväntan bra!
Over and out, twist and shout!
En tanke..
Man säger att tiden läker alla sår och jag började fundera på detta idag och kände att jag behövde skriva ner vad jag tänkte så att jag skulle få klarhet i det :)
I novellen "Att döda ett barn" av Stig Dagerman skriver Dagerman "Efteråt kommer två bleka människor som ännu ine fått dricka sitt kaffe utspringande genom en grind och ser en syn på vägen som de aldrig ska glömma. Ty det är inte sant att tiden läker alla sår. Tiden läker inte ett dödat barns sår och den läker dåligt smärtan hos en mor som glömt att köpa socker och skickar sitt barn över vägen för att låna och lika dåligt läker den ångesten hos en en gång lycklig man som dödat det." När jag läste denna novell första gången grep den mig verkligen och jag blev väldigt ledsen över dessa rader som Stig Dagerman så sorligt skrev. För jag har alltid tänkt att tiden läker alla sår, alla kommer vi någon gång att komma förbi de jobbiga saker i våra liv, små eller stora, och vi kommer att fortsätta utvecklas. Och sen kommer Stig här och säger att så är det inte! Vissa saker läker inte.
När jag läste det där första gången, i åttan tror jag att det var, så gav jag Stig fel och tänkte inte så mycket mer på det men på något sätt har de där raderna etstat sig fast i mig. Tänk om inte allt kan bli helt och ju äldre jag har blivit och ju mer jag har sett har mitt sett att se på världen förändrat och det är fler än en gång som jag har haft svårt att tro att tiden läker alla sår, samtidigt så kan jag inte sluta tro det.
Men så idag tänkte jag väl på det där igen av någon underlig anledning, hjärnan är bra mysterisk, och tanken slog mig att det är inte tiden som läker alla sår. Det är något annat!
För den där mannen som körde på barnet kan nog visst gå omkring och ha ångest resten av sitt liv. Han kan leva tills han är 100 år och fortfarande inte lämnat det. Däremot så tror jag nog att han inte behöver ha sin ångest hela sitt liv för jag tror fortfarande att man kan bli hel! Det är bara något annat än tid som läker sår. Och nu när jag tänker på det så är det en väldigt klyschig tanke, något som Stig säkert inte skulle gillat, men det är framför allt tre saker som jag tror läker sår:
1. Kärlek från andra
2. Bearbetning
3. Förlåta
Kärlek från andra tror jag är väldigt viktigt! För kärlek ger kraft att göra svåra saker. Kärlek ger trygghet och är man älskad av andra är det lättare att tycka om sig själv. Tycker man om sig själv är det lättare (men inte för den sakens skulle lätt) att göra det som är bäst för sig själv även om det som känns jobbigast.
Bearbeta kan innebära så mycket. Men i mannens fall så handlar det nog mycket om att för sig själv förstå vad det är som är jobbigt. Vart kommer ångesten ifrån? Vet han vart ångesten kommer ifrån och kan han förstå sig själv så kan han gå vidare därifrån och göra vad han behöver för att kunna gå in i nästa steg.
Förlåta. Och detta tror jag är viktigast för att kunna gå vidare. Förlåta någon annan eller sig själv. I mannens fall så tror jag nog att det är sig själv han behöver förlåta, kanske genom att låta föräldrarna förlåta honom eller bara genom att inse att gjort är gjort, kör aldrig för snabbt på vägen igen gör vad som krävs för att du ska förlåta dig själv! Åtgärda vad som är orsaken till ångesten.
Detta säger jag utan några som helst vetenskapliga bevis, men jag tycker i alla fall att det låter logiskt :) Vad tänker ni?
Över och ut, vrid och skrik!
Sanna
I novellen "Att döda ett barn" av Stig Dagerman skriver Dagerman "Efteråt kommer två bleka människor som ännu ine fått dricka sitt kaffe utspringande genom en grind och ser en syn på vägen som de aldrig ska glömma. Ty det är inte sant att tiden läker alla sår. Tiden läker inte ett dödat barns sår och den läker dåligt smärtan hos en mor som glömt att köpa socker och skickar sitt barn över vägen för att låna och lika dåligt läker den ångesten hos en en gång lycklig man som dödat det." När jag läste denna novell första gången grep den mig verkligen och jag blev väldigt ledsen över dessa rader som Stig Dagerman så sorligt skrev. För jag har alltid tänkt att tiden läker alla sår, alla kommer vi någon gång att komma förbi de jobbiga saker i våra liv, små eller stora, och vi kommer att fortsätta utvecklas. Och sen kommer Stig här och säger att så är det inte! Vissa saker läker inte.
När jag läste det där första gången, i åttan tror jag att det var, så gav jag Stig fel och tänkte inte så mycket mer på det men på något sätt har de där raderna etstat sig fast i mig. Tänk om inte allt kan bli helt och ju äldre jag har blivit och ju mer jag har sett har mitt sett att se på världen förändrat och det är fler än en gång som jag har haft svårt att tro att tiden läker alla sår, samtidigt så kan jag inte sluta tro det.
Men så idag tänkte jag väl på det där igen av någon underlig anledning, hjärnan är bra mysterisk, och tanken slog mig att det är inte tiden som läker alla sår. Det är något annat!
För den där mannen som körde på barnet kan nog visst gå omkring och ha ångest resten av sitt liv. Han kan leva tills han är 100 år och fortfarande inte lämnat det. Däremot så tror jag nog att han inte behöver ha sin ångest hela sitt liv för jag tror fortfarande att man kan bli hel! Det är bara något annat än tid som läker sår. Och nu när jag tänker på det så är det en väldigt klyschig tanke, något som Stig säkert inte skulle gillat, men det är framför allt tre saker som jag tror läker sår:
1. Kärlek från andra
2. Bearbetning
3. Förlåta
Kärlek från andra tror jag är väldigt viktigt! För kärlek ger kraft att göra svåra saker. Kärlek ger trygghet och är man älskad av andra är det lättare att tycka om sig själv. Tycker man om sig själv är det lättare (men inte för den sakens skulle lätt) att göra det som är bäst för sig själv även om det som känns jobbigast.
Bearbeta kan innebära så mycket. Men i mannens fall så handlar det nog mycket om att för sig själv förstå vad det är som är jobbigt. Vart kommer ångesten ifrån? Vet han vart ångesten kommer ifrån och kan han förstå sig själv så kan han gå vidare därifrån och göra vad han behöver för att kunna gå in i nästa steg.
Förlåta. Och detta tror jag är viktigast för att kunna gå vidare. Förlåta någon annan eller sig själv. I mannens fall så tror jag nog att det är sig själv han behöver förlåta, kanske genom att låta föräldrarna förlåta honom eller bara genom att inse att gjort är gjort, kör aldrig för snabbt på vägen igen gör vad som krävs för att du ska förlåta dig själv! Åtgärda vad som är orsaken till ångesten.
Detta säger jag utan några som helst vetenskapliga bevis, men jag tycker i alla fall att det låter logiskt :) Vad tänker ni?
Över och ut, vrid och skrik!
Sanna
Måndag
Hej hopp!
Det var länge sedan jag upptdaterade denna blogg nu, och jag har aldrig varit en bra bloggare på sistone. Har inte ork att skriva ner allt som händer nu för tiden. Pratar ganska mycket i telefon nu för tiden om dagen så behovet är inte desamma längre.
Jag har just nu fått för mig att Sommar i P1 är det bästa man kan lyssna på. Sedan jobbar jag på som vanligt. Denna dagen var riktigt jobbig och tur för mig så höll Jessica ihop oss båda och fick oss att ta oss framåt. Tur att vi är två, annars hade jag hittat ett hörn någonstans och gett upp. Min mage gjorde ont. Inte så kul. Bättre nu i alla fall :)
Lyssnade på Petra Medes sommarprogram idag eftersom att jag var för död för att klara av att vara social på lunchen. Hon lever med kronisk smärta i ryggen. Balettdanssös som inte kunde göra annat än att ligga i sängen i fyra år p.g.a. smärtan. Känner en kille med kronisk smärta. Att orka leva med det, det är beundransvärt. Att hitta en orsak att leva trots en smärta som kan döda än, när ingen annat är morfin kan ta ner smärtan och ingen kan bota den. Vet inte om det är exakt så för min bekant men så var det Petra Mede beskrev det. Jag förundras av sådana människor. Som trots att livet ger dem skit och väldiga motgångar hittar ett sätt att leva och hantera situationen. Här går även Carro in. Det är inte svårt för mig att vara glad och hitta det som är bra i livet eftersom att det finns så lite som är jobbigt, men hos så många andra, där vardagen är smärta, sjukdom eller olycka, det är beundransvärt att ändå kunna vara glad och hitta det som är bra! Det är beundransvärt!
Nu ligger jag i min säng och vilar. Väldigt skönt. Trött efter jobbet.
Kramar
Det var länge sedan jag upptdaterade denna blogg nu, och jag har aldrig varit en bra bloggare på sistone. Har inte ork att skriva ner allt som händer nu för tiden. Pratar ganska mycket i telefon nu för tiden om dagen så behovet är inte desamma längre.
Jag har just nu fått för mig att Sommar i P1 är det bästa man kan lyssna på. Sedan jobbar jag på som vanligt. Denna dagen var riktigt jobbig och tur för mig så höll Jessica ihop oss båda och fick oss att ta oss framåt. Tur att vi är två, annars hade jag hittat ett hörn någonstans och gett upp. Min mage gjorde ont. Inte så kul. Bättre nu i alla fall :)
Lyssnade på Petra Medes sommarprogram idag eftersom att jag var för död för att klara av att vara social på lunchen. Hon lever med kronisk smärta i ryggen. Balettdanssös som inte kunde göra annat än att ligga i sängen i fyra år p.g.a. smärtan. Känner en kille med kronisk smärta. Att orka leva med det, det är beundransvärt. Att hitta en orsak att leva trots en smärta som kan döda än, när ingen annat är morfin kan ta ner smärtan och ingen kan bota den. Vet inte om det är exakt så för min bekant men så var det Petra Mede beskrev det. Jag förundras av sådana människor. Som trots att livet ger dem skit och väldiga motgångar hittar ett sätt att leva och hantera situationen. Här går även Carro in. Det är inte svårt för mig att vara glad och hitta det som är bra i livet eftersom att det finns så lite som är jobbigt, men hos så många andra, där vardagen är smärta, sjukdom eller olycka, det är beundransvärt att ändå kunna vara glad och hitta det som är bra! Det är beundransvärt!
Nu ligger jag i min säng och vilar. Väldigt skönt. Trött efter jobbet.
Kramar
Dagens tips
Sommar i P1 med Morgan Alling. Bra program.
Sommar i P1 är i övrigt ett hett tips
Sommar i P1 är i övrigt ett hett tips
På tåget
Hej!
Just nu sitter jag på tåget, gissar vart? Just det, Göteborg.
SJ har sommarerbjudanade för priomedlemma så man åker för halva priset i första klass. Sitter just nu på ett X2000 och då ingår internet :D Därför tänkte jag passa på att blogga nu medan jag ändå inte hade så mycket annat för mig.
Har jobbat hela vecka. I torsdags var det begravning för systers mamma. Det var en sorlig begravning. Annars har jag i veckan inte gjort så mycket. Jag är som vanligt slut när jag kommer hem från jobbet så jag brukar sova en liten stund. Sedan har jag jobbat lite med B, börjat jaga boende till IK, mailat lite folk för att få kontakt med skolor och sånt och sedan börjat se över det stora pengasökandet. Känns riktigt skönt att vara igång, nu saknas bara att jag ska få ta i Guncha, men hon är i Cambrigde och vi lyckas inte logga in på skype samtidigt så det har inte blivit av än men jag gör så gott jag kan utan hennes värdefulla tips.
Det är när man jobbar med FUF som man förstår varför man gör det. Det känns som att det är viktigt, som att det är betydelsefullt och då blir det betydelsefullt för mig med! För även om det kan tynga en och ta en hel eftermiddag så är så värt det. Man lär sig och det känns som sagt som att man verkligen gör något vettigt. Förbundet Unga Forskare är verkligen bra tycker jag och det är gärna något som jag sprider vidare.
Nej, nu är jag framme om ca en kvart. Tiden har gått ganska snabbt ändå och resan har varit bra. Nu får jag snart se min prins igen och han har förresten fått jobb idag :D Grattis! Verkligen glad för honom men vi kommer inte kunna ses lika länge nu, men vi hittar alltid en lösning. Jag är förhoppningsfull.
Ha det gött!
PUSS
Just nu sitter jag på tåget, gissar vart? Just det, Göteborg.
SJ har sommarerbjudanade för priomedlemma så man åker för halva priset i första klass. Sitter just nu på ett X2000 och då ingår internet :D Därför tänkte jag passa på att blogga nu medan jag ändå inte hade så mycket annat för mig.
Har jobbat hela vecka. I torsdags var det begravning för systers mamma. Det var en sorlig begravning. Annars har jag i veckan inte gjort så mycket. Jag är som vanligt slut när jag kommer hem från jobbet så jag brukar sova en liten stund. Sedan har jag jobbat lite med B, börjat jaga boende till IK, mailat lite folk för att få kontakt med skolor och sånt och sedan börjat se över det stora pengasökandet. Känns riktigt skönt att vara igång, nu saknas bara att jag ska få ta i Guncha, men hon är i Cambrigde och vi lyckas inte logga in på skype samtidigt så det har inte blivit av än men jag gör så gott jag kan utan hennes värdefulla tips.
Det är när man jobbar med FUF som man förstår varför man gör det. Det känns som att det är viktigt, som att det är betydelsefullt och då blir det betydelsefullt för mig med! För även om det kan tynga en och ta en hel eftermiddag så är så värt det. Man lär sig och det känns som sagt som att man verkligen gör något vettigt. Förbundet Unga Forskare är verkligen bra tycker jag och det är gärna något som jag sprider vidare.
Nej, nu är jag framme om ca en kvart. Tiden har gått ganska snabbt ändå och resan har varit bra. Nu får jag snart se min prins igen och han har förresten fått jobb idag :D Grattis! Verkligen glad för honom men vi kommer inte kunna ses lika länge nu, men vi hittar alltid en lösning. Jag är förhoppningsfull.
Ha det gött!
PUSS
Spontan tanke på läsvärd blogg.
Frederick skickade en länk till mig ikväll: http://www.vbs.tv/blog/trouble-in-tehran
Jag vet inte vad jag ska säga. Läs den. Det är långt och det är på engelska, men LÄS!
Jag kan förstå varför folk hellre läser om Jacksons död. Den kan man ju greppa i alla fall och den är inte en katastrof som gör att man känner sig som en hjälplös skitunge. Samtidigt vill jag utmana mig, jag vill bry mig och jag vill veta. Jag vill inte blunda. Även om det är vad jag gör allt för ofta men det är därför som jag vill läsa bloggar som denna ibland. Att få en glimt av ett annat liv så långt från detta ger perspektiv på livet. Får en att inte oroa sig för att man är lite trött eller gnälla för att man ska gå upp klockan kvart över fem. Det finns det som är värre och det kan vara vettigt att förstå ibland. Då är det värt att få känslan av att inte fatta för att det är så hemskt.
Men vad ska man göra då? För att hjälpa alla dessa människor som lider, som inte får uttrycka sina åsikter, som svälter och lever i ständig skräck. Hur hjälper man?
Jag vet inte vad jag ska säga. Läs den. Det är långt och det är på engelska, men LÄS!
Jag kan förstå varför folk hellre läser om Jacksons död. Den kan man ju greppa i alla fall och den är inte en katastrof som gör att man känner sig som en hjälplös skitunge. Samtidigt vill jag utmana mig, jag vill bry mig och jag vill veta. Jag vill inte blunda. Även om det är vad jag gör allt för ofta men det är därför som jag vill läsa bloggar som denna ibland. Att få en glimt av ett annat liv så långt från detta ger perspektiv på livet. Får en att inte oroa sig för att man är lite trött eller gnälla för att man ska gå upp klockan kvart över fem. Det finns det som är värre och det kan vara vettigt att förstå ibland. Då är det värt att få känslan av att inte fatta för att det är så hemskt.
Men vad ska man göra då? För att hjälpa alla dessa människor som lider, som inte får uttrycka sina åsikter, som svälter och lever i ständig skräck. Hur hjälper man?
MÅNDAG
Hej!
Nu har jag jobbat, läst klart min bok Nattfåk, lagat mat och pratat lite med Harald. Sedan har somnat i duschen för andra gången på denna sommaren. Man blir trött av att jobba :) Och sen är det varmt och avslappnande i vattnet och så vaknar man plötsligt och inser att vattennivån har stigit betydligt sen sist.
Tja, annars händer det inte så mycket. Jag är väldigt trött när jag kommer hem men får ändå lite gjort om dagarna när jag kommer hem.
Jag jobbade i helgen och så träffade jag Vicki, Edith och Anna. Jag påbörjade också boken Nattfåk som är en av alla böcker som hon gav mig i studentpresent. Hon ger mig alltid böcker, bra böcker. Nattfåk var i alla fall en spännande spökdeckare som utspelade sig på Öland. Namnet syftade på fåk som är en väldigt stor storm kom tydligen ska komma till Öland varje vinter. Läsvärd men inte fantastisk :)
I helgen åker jag och hälsar på Harald :) Vi ska ut till Skaftö, det ska bli mysigt! Annars i veckan ska jag försöka få lite FUF-saker gjorda och sen ska jag jobba. Det är vad som står på schemat. OCH SÅ MÅSTE JAG STÄDA! Ja, det måste jag faktiskt. Det ser ganska illa ut här nu så det är dags.
Nu ska jag skrivia lite mail och sånt.
PUSS
Nu har jag jobbat, läst klart min bok Nattfåk, lagat mat och pratat lite med Harald. Sedan har somnat i duschen för andra gången på denna sommaren. Man blir trött av att jobba :) Och sen är det varmt och avslappnande i vattnet och så vaknar man plötsligt och inser att vattennivån har stigit betydligt sen sist.
Tja, annars händer det inte så mycket. Jag är väldigt trött när jag kommer hem men får ändå lite gjort om dagarna när jag kommer hem.
Jag jobbade i helgen och så träffade jag Vicki, Edith och Anna. Jag påbörjade också boken Nattfåk som är en av alla böcker som hon gav mig i studentpresent. Hon ger mig alltid böcker, bra böcker. Nattfåk var i alla fall en spännande spökdeckare som utspelade sig på Öland. Namnet syftade på fåk som är en väldigt stor storm kom tydligen ska komma till Öland varje vinter. Läsvärd men inte fantastisk :)
I helgen åker jag och hälsar på Harald :) Vi ska ut till Skaftö, det ska bli mysigt! Annars i veckan ska jag försöka få lite FUF-saker gjorda och sen ska jag jobba. Det är vad som står på schemat. OCH SÅ MÅSTE JAG STÄDA! Ja, det måste jag faktiskt. Det ser ganska illa ut här nu så det är dags.
Nu ska jag skrivia lite mail och sånt.
PUSS
Sommarrapport
Hej!
Nu var det länge sen jag skrev på bloggen men jag tänkte göra ett försök nu.
Jag har nu tagit studenten och jag hann knappt mer än göra det förrän jag började jobba på Clas Ohlsonlagert i Insjön. Studenten togs på fredagen, bal på lördagen och träff med högstadievännerna med familjer på söndag, jobbintroduktion på måndagen. Inte mycket ledighet där inte. Men som tur var så hade jag det ok lugnt de sista veckorna i skolan förutom att jag sov lite lite, men det är smällar man får ta.
Sömn är inte det vanligaste nu för tiden heller eftersom att jag börjar klockan 6 och cyklar hemifrån klockan halv sex men det är sommar och då är det så ljust så man orkar upp. Och det funkar ju. Jag sover ut på helger.
Sommarn hittills har varit mycket bra. Harald har varit här i 2,5 veckor. Han åkte hem i måndags från Kalmar efter morfars begravning. Det leder mig in på nästa punkt som har hänt i sommar, morfars begravning. Så jag har även varit till Kalmar och vänt. Åkte ner söndag åkte hem måndag. Ingen hit men jag hade inte något val eftersom att jag jobbar. Resten av familjen är just nu där och jag är alldeles ensam hemma.
Sen har jag även träffat lite folk. Det är så bra med att jobba, man behöver inte ta med sig jobbet hem och man kan då träffa folk på fritiden. Man är också hemomkring så man kan inte försvinna iväg någonstans, vilket i och för sig är bådeock men alltså man får mycket tid för vännerna här hemma och det känns underbart!
Tja, det var väl mitt liv. Sammafattningsvis kan man säga att jag stortrivs. Jag saknar Harald, det var mysigt att ha honom här men man kan inte få allt och åker eventuellt ner nästa helg men vi får se hur det blir med den saken. Vad som är skönt är att hela mina dagar är inte planerade in i minsta detaj så det finns lite plats för improvisation. Det är skönt!
Nu ska jag göra min matlåda och frukost. Ha det gött i sommarvärmen.
Puss
Nu var det länge sen jag skrev på bloggen men jag tänkte göra ett försök nu.
Jag har nu tagit studenten och jag hann knappt mer än göra det förrän jag började jobba på Clas Ohlsonlagert i Insjön. Studenten togs på fredagen, bal på lördagen och träff med högstadievännerna med familjer på söndag, jobbintroduktion på måndagen. Inte mycket ledighet där inte. Men som tur var så hade jag det ok lugnt de sista veckorna i skolan förutom att jag sov lite lite, men det är smällar man får ta.
Sömn är inte det vanligaste nu för tiden heller eftersom att jag börjar klockan 6 och cyklar hemifrån klockan halv sex men det är sommar och då är det så ljust så man orkar upp. Och det funkar ju. Jag sover ut på helger.
Sommarn hittills har varit mycket bra. Harald har varit här i 2,5 veckor. Han åkte hem i måndags från Kalmar efter morfars begravning. Det leder mig in på nästa punkt som har hänt i sommar, morfars begravning. Så jag har även varit till Kalmar och vänt. Åkte ner söndag åkte hem måndag. Ingen hit men jag hade inte något val eftersom att jag jobbar. Resten av familjen är just nu där och jag är alldeles ensam hemma.
Sen har jag även träffat lite folk. Det är så bra med att jobba, man behöver inte ta med sig jobbet hem och man kan då träffa folk på fritiden. Man är också hemomkring så man kan inte försvinna iväg någonstans, vilket i och för sig är bådeock men alltså man får mycket tid för vännerna här hemma och det känns underbart!
Tja, det var väl mitt liv. Sammafattningsvis kan man säga att jag stortrivs. Jag saknar Harald, det var mysigt att ha honom här men man kan inte få allt och åker eventuellt ner nästa helg men vi får se hur det blir med den saken. Vad som är skönt är att hela mina dagar är inte planerade in i minsta detaj så det finns lite plats för improvisation. Det är skönt!
Nu ska jag göra min matlåda och frukost. Ha det gött i sommarvärmen.
Puss
Bacelona, baby!
Hej hopp!
Nu bloggar jag fran barcelona, darav inga prickar!
Vi har varit har i snart tva dagar och jag ar helt slut. Ar pa vag att fa en regal forkyldning sa jag stannade hemma nu nar de andra gick for att shoppa. Jag kanske gar en svang i kvarteren har omkring lite senare.
Vi kom igar och da at vi, gick runt, satt i en park och njot av Barca. Sedan var det mat och sedan var vi ute och gicklite pa gatorna. Folk letade barer men allt var stangt men det var massa liv pa gatan. Det var sol hela dagen och varmt tills sent hela natten. Gick dock och la mig tidigt for att slippa ga och promenera med en kanadensare. Plus att jag var astrott. Och nastan alla andra gick och la sig ocksa. Det var hur som helst en trevlig kvall och nu har jag lart mig att ga manligt! Simon larde mig och Linnea. Sa nu ar jag verkligen en riktig man!
Dagen idag borjade tidigt, narmare besamt klockan 05.45 med att jag och Sofia gick och tittade pa stan nar den vaknade! Jattecoolt! Bagarn, tidningsbudet och nagra sena festare var de som befolkade gatorna. Det var varmt trots att det var sa tidigt. Vi promenerade ner till hamnen. Vi tankte ga over en bro ut till en liten del av hamnen som ligger lite langre ut men det gick inte eftersom att halva bro var bortplockad. Sa vi satte och vid kajkanten och dinglade med benen istallet. MYS!!! Vi kom hem igen typ halv sju och gick och la oss igen och sov till nio. Mycket skont!
Vid tio gick Linnea och jag upp till Sveriges ambassad for hennes pass blev stulet igar i metron. Sa vi satt dar typ tva timmar och vantade pa att det skulle bli klart sa att vi kunde ga och mota de andra pa stranden. Vi borjade var fard typ ett och nadde malet en timme senare. det tog ganska lang tid, men vi trevade oss fram pa sma bakgator och gick in i en butik har och en dar. Sedan sag vi en del cool ariktetur och Barcelonas aldsta kyrka. Valdigt stor och pampig, ganska mork och gotisk. (Nej, jag tycker inte alls att det var jattebra att lasa Kultur och idéhistoria sa att jag fick lara mig om all san cool arkitetur.) Men efter mycket om och men kom vi i alla fall fram till stranden. Dar at jag vattenmelon med hela ansiktet och livet lekte. Stekte lite, men tror inte att gav sa mycket men lite av min fina bondbranna har borjat forsvinna. :D Finns hopp for att jag kan ta studenten rakryggad anda!
Sedan tog jag ett dopp innan vi begav oss tillbaka till hostelet for att duscha och nu har de andra gatt ivag igen men jag dras men en ganska dryg forkyldning och sa ar jag jattetrott sa jag laddar for kvallen istallet :) Vet ej vad som hander men det blir nog kul. Vill vara pepp da!
Det var allt!
PUSSE
Nu bloggar jag fran barcelona, darav inga prickar!
Vi har varit har i snart tva dagar och jag ar helt slut. Ar pa vag att fa en regal forkyldning sa jag stannade hemma nu nar de andra gick for att shoppa. Jag kanske gar en svang i kvarteren har omkring lite senare.
Vi kom igar och da at vi, gick runt, satt i en park och njot av Barca. Sedan var det mat och sedan var vi ute och gicklite pa gatorna. Folk letade barer men allt var stangt men det var massa liv pa gatan. Det var sol hela dagen och varmt tills sent hela natten. Gick dock och la mig tidigt for att slippa ga och promenera med en kanadensare. Plus att jag var astrott. Och nastan alla andra gick och la sig ocksa. Det var hur som helst en trevlig kvall och nu har jag lart mig att ga manligt! Simon larde mig och Linnea. Sa nu ar jag verkligen en riktig man!
Dagen idag borjade tidigt, narmare besamt klockan 05.45 med att jag och Sofia gick och tittade pa stan nar den vaknade! Jattecoolt! Bagarn, tidningsbudet och nagra sena festare var de som befolkade gatorna. Det var varmt trots att det var sa tidigt. Vi promenerade ner till hamnen. Vi tankte ga over en bro ut till en liten del av hamnen som ligger lite langre ut men det gick inte eftersom att halva bro var bortplockad. Sa vi satte och vid kajkanten och dinglade med benen istallet. MYS!!! Vi kom hem igen typ halv sju och gick och la oss igen och sov till nio. Mycket skont!
Vid tio gick Linnea och jag upp till Sveriges ambassad for hennes pass blev stulet igar i metron. Sa vi satt dar typ tva timmar och vantade pa att det skulle bli klart sa att vi kunde ga och mota de andra pa stranden. Vi borjade var fard typ ett och nadde malet en timme senare. det tog ganska lang tid, men vi trevade oss fram pa sma bakgator och gick in i en butik har och en dar. Sedan sag vi en del cool ariktetur och Barcelonas aldsta kyrka. Valdigt stor och pampig, ganska mork och gotisk. (Nej, jag tycker inte alls att det var jattebra att lasa Kultur och idéhistoria sa att jag fick lara mig om all san cool arkitetur.) Men efter mycket om och men kom vi i alla fall fram till stranden. Dar at jag vattenmelon med hela ansiktet och livet lekte. Stekte lite, men tror inte att gav sa mycket men lite av min fina bondbranna har borjat forsvinna. :D Finns hopp for att jag kan ta studenten rakryggad anda!
Sedan tog jag ett dopp innan vi begav oss tillbaka till hostelet for att duscha och nu har de andra gatt ivag igen men jag dras men en ganska dryg forkyldning och sa ar jag jattetrott sa jag laddar for kvallen istallet :) Vet ej vad som hander men det blir nog kul. Vill vara pepp da!
Det var allt!
PUSSE
Torsdag
Hej mina kära vänner!
Idag är det torsdag och den har spenderats i Göteborg. Harald har pluggat hela dagen så jag har fått gjort en massa med Bergslagen :) Det är tur att han har massa kvar att göra så jag får lite gjort ;) Annars hade jag haft så vansinnigt tråkigt. Men men, nu är han snart klar. Han skulle vara klar vid fyra... Hmmm... Snart går jag ut utan honom! ;) Nejdå, men det är jättefint ute:D
Åker hem imorgon. Kommer hem vid 19.00. Sedan ska jag planera mig vecka och SNART TAR JAG STUNDENTEN :D:D:D:D:D
Yeay! Livet är underbart och kemin har också gått bra hittills och jag oroar mig inte lika mycket för det betyget längre!
Ha det fint!
Kramar
Idag är det torsdag och den har spenderats i Göteborg. Harald har pluggat hela dagen så jag har fått gjort en massa med Bergslagen :) Det är tur att han har massa kvar att göra så jag får lite gjort ;) Annars hade jag haft så vansinnigt tråkigt. Men men, nu är han snart klar. Han skulle vara klar vid fyra... Hmmm... Snart går jag ut utan honom! ;) Nejdå, men det är jättefint ute:D
Åker hem imorgon. Kommer hem vid 19.00. Sedan ska jag planera mig vecka och SNART TAR JAG STUNDENTEN :D:D:D:D:D
Yeay! Livet är underbart och kemin har också gått bra hittills och jag oroar mig inte lika mycket för det betyget längre!
Ha det fint!
Kramar
Färdig!
Hej!
Nu är jag färdig med all kemi! YEAY!!! Men mitt sätt att tänka är nog föralltid förstört!
Som sagt är jag klar och nu sitter jag i Göteborg och väntar på att Harald ska komma hem. Den veckan som varit har varit händelserik! Eller i början var det mest kemi... Onsdagen var det LabPro-dag och jag undervisade 1:or i LabPro. I torsdags var det kemi och orkester. Kul med orkester faktiskt. Kommer sakna det! Alla människor framför allt. Det är det som gör det så extra kul att spela. Hela spelgemenskapen och spelglädjen som uppstår då!
Sen var det fredag och min födelsedag. Jag blev grattad på sängen. Det är så mysigt! Kärlek till min fina familj! I alla fall så pluggade jag kemi, åkte till skolan, missade den presentationen jag skulle hålla, men jag fick i alla fall lite saker som jag behövde köpa. Sedan åkte jag hem, fikade med Kersti och familj och sedan var det dags för förberedelser för kvällen! Jag gjorde pizzadeg och bakade kladdkaka på en timme och sen kom alla! Mycket mysigt folk. Fick träffa massa människor jag inte träffat på länge, det är alltid lika värt! Det är den bästa födelsedagen, att alla människor man bryr sig om tar sig tid för ens skull. Det är det verkligen det bästa och viktigaste med att fylla år. Klart det är roligt att få presenter. Men att få en kram extra alla leenden och lite extra tid från de man tycker extra mycket om, det kan inte pengar betala!
Det blev ganska sent, vilket i och för sig var bra eftersom att det är tecken på att alla andra också hade kul! Men problemet var att jag var tvungen att packa efteråt och ta hand om disken. Detta gjorde att jag kom i säng typ halv tre. Fyra timmar senare gick jag upp och mamma skjutsade mig till Borlänge och lämnade mig på tåget till Stockholm. Där skulle jag på distriksutbilding. Alltid kul att träffa fuffare och jag har lärt känna massa människor mycket bättre nu! :D:D Sedan har jag lärt mig massor som jag tänker ta med mig i mitt arbete med Bergslagen och det är massa människor som vill hjälpa till! Fhett med mjäh! Det blir jag också så lycklig av!
Sedan åkte jag och Harald till Göteborg. Med honom är t.om. tågresor underbara! Kom igår och idag har jag pluggat kemi och fixat lite inför balen. Nu är nästan klar med skolan. Känns mycket bra!!! Känner mig väldigt nöjd fakitiskt. Sedan är det väl lite kompletteringar innan jag är helt klar, känner mig nog inte helt färdig förrän den 29e maj, men jag behöver inte känna någon stress i alla fall! Fhett med mjäh! Och jag kan koncentrera mig på Bergslagen eftersom att jag är pepp på det nu. Denna vecka blir det Bergslagen som ligger fokus och sedan nästa vecka komplettering och konserter. Sedan är det Barcelona och studentveckan!
IIIIIIIIHHHHHHH!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Det var mitt lilla glädjetjut! JAG ÄR SÅ LYCKLIG OCH JAG ÄLSKAR MITT LIV! Jag tror visst att dopamin stimuleras av att lämna in kemi också! ^^ Jag är förstörd för evigt, men det är så coolt, så det gör inget!
PUSS PÅ ER
Nu är jag färdig med all kemi! YEAY!!! Men mitt sätt att tänka är nog föralltid förstört!
Som sagt är jag klar och nu sitter jag i Göteborg och väntar på att Harald ska komma hem. Den veckan som varit har varit händelserik! Eller i början var det mest kemi... Onsdagen var det LabPro-dag och jag undervisade 1:or i LabPro. I torsdags var det kemi och orkester. Kul med orkester faktiskt. Kommer sakna det! Alla människor framför allt. Det är det som gör det så extra kul att spela. Hela spelgemenskapen och spelglädjen som uppstår då!
Sen var det fredag och min födelsedag. Jag blev grattad på sängen. Det är så mysigt! Kärlek till min fina familj! I alla fall så pluggade jag kemi, åkte till skolan, missade den presentationen jag skulle hålla, men jag fick i alla fall lite saker som jag behövde köpa. Sedan åkte jag hem, fikade med Kersti och familj och sedan var det dags för förberedelser för kvällen! Jag gjorde pizzadeg och bakade kladdkaka på en timme och sen kom alla! Mycket mysigt folk. Fick träffa massa människor jag inte träffat på länge, det är alltid lika värt! Det är den bästa födelsedagen, att alla människor man bryr sig om tar sig tid för ens skull. Det är det verkligen det bästa och viktigaste med att fylla år. Klart det är roligt att få presenter. Men att få en kram extra alla leenden och lite extra tid från de man tycker extra mycket om, det kan inte pengar betala!
Det blev ganska sent, vilket i och för sig var bra eftersom att det är tecken på att alla andra också hade kul! Men problemet var att jag var tvungen att packa efteråt och ta hand om disken. Detta gjorde att jag kom i säng typ halv tre. Fyra timmar senare gick jag upp och mamma skjutsade mig till Borlänge och lämnade mig på tåget till Stockholm. Där skulle jag på distriksutbilding. Alltid kul att träffa fuffare och jag har lärt känna massa människor mycket bättre nu! :D:D Sedan har jag lärt mig massor som jag tänker ta med mig i mitt arbete med Bergslagen och det är massa människor som vill hjälpa till! Fhett med mjäh! Det blir jag också så lycklig av!
Sedan åkte jag och Harald till Göteborg. Med honom är t.om. tågresor underbara! Kom igår och idag har jag pluggat kemi och fixat lite inför balen. Nu är nästan klar med skolan. Känns mycket bra!!! Känner mig väldigt nöjd fakitiskt. Sedan är det väl lite kompletteringar innan jag är helt klar, känner mig nog inte helt färdig förrän den 29e maj, men jag behöver inte känna någon stress i alla fall! Fhett med mjäh! Och jag kan koncentrera mig på Bergslagen eftersom att jag är pepp på det nu. Denna vecka blir det Bergslagen som ligger fokus och sedan nästa vecka komplettering och konserter. Sedan är det Barcelona och studentveckan!
IIIIIIIIHHHHHHH!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Det var mitt lilla glädjetjut! JAG ÄR SÅ LYCKLIG OCH JAG ÄLSKAR MITT LIV! Jag tror visst att dopamin stimuleras av att lämna in kemi också! ^^ Jag är förstörd för evigt, men det är så coolt, så det gör inget!
PUSS PÅ ER
Tråklördag
Hej!
Idag har varit en tråk och duktighets dag. Jag gick upp klockan 9.00. Åt frukost och sånt till 10.00. Pluggade kemi till klockan halv fem (6,5 timmar!!!) Sedan dess har jag lagat mat. Plockat disk, tvättat och hängt två tvättar tvätt och hittat en enkrona från 90 till studenten. Sen har jag städat mitt rum och badrummet. Allt för att slippa göra klart det sista på kemi. Verkligen bajs på kemi just nu. Jag är så utled på det! Men imorgon behöver jag inte plugga. För tro det eller ej. De där 6,5 timmarna blev ganska produktiva och jag är klar med allt utom två frågor. Jag gjorde en hel blankett på ett dygn. Inklusive sömn! Det känns bra! Det värsta är att jag bara är halvvägs. För jag har en blankett och en fördjupning kvar. Men jag har ju som sagt fåt undan hälften och sen har jag gjort klart alla mina arbeten på gymnasiet! Så jag ska väl inte grina. Plus att jag har en redovisning nästa vecka, men den har jag redan förberet så det är klart! Kanske att jag borde skriva upp ett punktmanus också. Sedan lovade jag att fixa med en grej för ettorna på onsdag. Det tar typ hela dagen. Men jag fick uppskov på fördjuningen till måndagen för att onsdagen gick bort, så det var lugnt :) Fast jag skulle ändå behöva vara klar med den andra blanketten till på tisdag... För jag behöver torsdag till fördjupningen och fredagen tänkte jag fira min födelsedag. Sedan åker jag på utbildning lördag-söndag. Men jag får skriva lite då också. Men det vore ändå skönt att ha hela torsdagen till fördjupningen liksom så att man kan kolla över material. Det är nog det som kommer ta mest tid. Plus att man ska sätta sig in i hur det funkar, men det ska nog bli bra. Jag lämnar in vad jag har på måndag. Så enkelt är det. Sedan är det bara kompletteringar kvar! :D:D:D Nu är det nära! Tänk var glad jag ska vara den 29e! Och gärna innan dess:) Nej, nu har jag peppat upp mig för att göra klart detta!
PUSS
Idag har varit en tråk och duktighets dag. Jag gick upp klockan 9.00. Åt frukost och sånt till 10.00. Pluggade kemi till klockan halv fem (6,5 timmar!!!) Sedan dess har jag lagat mat. Plockat disk, tvättat och hängt två tvättar tvätt och hittat en enkrona från 90 till studenten. Sen har jag städat mitt rum och badrummet. Allt för att slippa göra klart det sista på kemi. Verkligen bajs på kemi just nu. Jag är så utled på det! Men imorgon behöver jag inte plugga. För tro det eller ej. De där 6,5 timmarna blev ganska produktiva och jag är klar med allt utom två frågor. Jag gjorde en hel blankett på ett dygn. Inklusive sömn! Det känns bra! Det värsta är att jag bara är halvvägs. För jag har en blankett och en fördjupning kvar. Men jag har ju som sagt fåt undan hälften och sen har jag gjort klart alla mina arbeten på gymnasiet! Så jag ska väl inte grina. Plus att jag har en redovisning nästa vecka, men den har jag redan förberet så det är klart! Kanske att jag borde skriva upp ett punktmanus också. Sedan lovade jag att fixa med en grej för ettorna på onsdag. Det tar typ hela dagen. Men jag fick uppskov på fördjuningen till måndagen för att onsdagen gick bort, så det var lugnt :) Fast jag skulle ändå behöva vara klar med den andra blanketten till på tisdag... För jag behöver torsdag till fördjupningen och fredagen tänkte jag fira min födelsedag. Sedan åker jag på utbildning lördag-söndag. Men jag får skriva lite då också. Men det vore ändå skönt att ha hela torsdagen till fördjupningen liksom så att man kan kolla över material. Det är nog det som kommer ta mest tid. Plus att man ska sätta sig in i hur det funkar, men det ska nog bli bra. Jag lämnar in vad jag har på måndag. Så enkelt är det. Sedan är det bara kompletteringar kvar! :D:D:D Nu är det nära! Tänk var glad jag ska vara den 29e! Och gärna innan dess:) Nej, nu har jag peppat upp mig för att göra klart detta!
PUSS
v. 19
Hej!
Harald är borta och jag ersätter honom med kemi och Damien Rice, detta är väl vad som kan spegla min vecka ganska väl. Jag går upp på morgonen, sätter mig på bussen lyssnar på Damien, kommer till skolan, pluggar kemi eller annat, lyssnar på musik när jag inte stör andra. Åker hem, gör något, träffar någon i typ 2 timmer, åker hem och pluggar kemi till sent på nätterna. Just nu tar jag en paus från fettblanketten, det går segt nu, men jag håller på att processa i mitt huvud, man skriver väldigt lite, förstår väldligt lite, men tar reda på desto mer. Sedan kommer detta att gå lättare att skriva när man blivit klok på alla frågor sånt. När man läst tillräckligt mycket så att man fattar. Suck! Men jag är klar med en blankett i alla fall och det är inte orimligt att jag blir klar med den andra till på söndag. Har inte så mycket annat att göra i helgen liksom :) KEMI <3.... i alla fall när det är över.
Idag har jag faktiskt varit lite social också! Träffade Elisabet och vi komponerade min balfrisyr som jag ska göra på mig själv, det ska bli spännande! Sedan var jag på mat18.
Saknar H. Har inte pratat med honom på två dagar nu. Låter inte så mycket. Men den enda kontakten jag har haft med min pojkvän som jag har pratat med i telefon så gott som varje dag i snart ett år (bortsett från veckorna i Namibia och en dag när han fjälllvandrade) så är ett ett knappt 10-tal sms inte så mycket. Saknar honom, men det är väl bra att förstå vad man har och det gör man nog bäst genom att inte få vad man är van vid liksom :) Och man mår nog väldigt bra av att sakna också på ett sätt.
Nej gott folk. Lite mer kemi, sen sängen.
PUSS
Harald är borta och jag ersätter honom med kemi och Damien Rice, detta är väl vad som kan spegla min vecka ganska väl. Jag går upp på morgonen, sätter mig på bussen lyssnar på Damien, kommer till skolan, pluggar kemi eller annat, lyssnar på musik när jag inte stör andra. Åker hem, gör något, träffar någon i typ 2 timmer, åker hem och pluggar kemi till sent på nätterna. Just nu tar jag en paus från fettblanketten, det går segt nu, men jag håller på att processa i mitt huvud, man skriver väldigt lite, förstår väldligt lite, men tar reda på desto mer. Sedan kommer detta att gå lättare att skriva när man blivit klok på alla frågor sånt. När man läst tillräckligt mycket så att man fattar. Suck! Men jag är klar med en blankett i alla fall och det är inte orimligt att jag blir klar med den andra till på söndag. Har inte så mycket annat att göra i helgen liksom :) KEMI <3.... i alla fall när det är över.
Idag har jag faktiskt varit lite social också! Träffade Elisabet och vi komponerade min balfrisyr som jag ska göra på mig själv, det ska bli spännande! Sedan var jag på mat18.
Saknar H. Har inte pratat med honom på två dagar nu. Låter inte så mycket. Men den enda kontakten jag har haft med min pojkvän som jag har pratat med i telefon så gott som varje dag i snart ett år (bortsett från veckorna i Namibia och en dag när han fjälllvandrade) så är ett ett knappt 10-tal sms inte så mycket. Saknar honom, men det är väl bra att förstå vad man har och det gör man nog bäst genom att inte få vad man är van vid liksom :) Och man mår nog väldigt bra av att sakna också på ett sätt.
Nej gott folk. Lite mer kemi, sen sängen.
PUSS
Tisdag - NV-dag
Hej!
Idag är det tisdag och nu har NV-dagen varit. Skönt! Väldigt skönt faktiskt! Är just nu väldigt trött, hoppas att maten ger mig lite energi så att jag orkar jobba lite med kemin. Jag ser framför mig hur sockert i min mat bryts ner till glukos och går in i glykolysen och citronsyracykeln och blir ATP^^ Japp, jag är NV-skadad! Det ironiska är att det är det jag håller på med på kemin nu. Orkar vara mig!
I alla fall. NV-dagen gick bra, folk tyckte Rickard var bra och lärarna var nöjda. Det värsta är att jag inte mådde så bra efter den dagen, men det är så att vara arrangör och ansvarig. Då får man äta lunch vid tre på väg till körlektionen. Men det är det värt om folk blir glad för att de får fika liksom :) Att se alla människor som blir glada av fikat gör det helt klart värt att gå med en kundvagn genom hela stan full med festis och bullar och sedan snällt gå tillbaka med kundvagnen. Det måste varit en syn^^ Många gånger ska man göra bort sig innan man dör... Men men, det var inte så farligt, jag var alldeles för fokuserad på att få allt klart och det var det enda jag kunde göra.
Nu ska jag som sagt försöka plugga lite kemi. Men inte riktigt än. Idag fick jag ett mail från en affärstidning för kvinnor för att höra om jag ville medverka som representant för kvinnor inom forskning och innovation. ^^ Mycket ska man vara med om innan man dör...
Nu har jag passerat punkten för återvändo. Kemin kallar!
PUSS
Idag är det tisdag och nu har NV-dagen varit. Skönt! Väldigt skönt faktiskt! Är just nu väldigt trött, hoppas att maten ger mig lite energi så att jag orkar jobba lite med kemin. Jag ser framför mig hur sockert i min mat bryts ner till glukos och går in i glykolysen och citronsyracykeln och blir ATP^^ Japp, jag är NV-skadad! Det ironiska är att det är det jag håller på med på kemin nu. Orkar vara mig!
I alla fall. NV-dagen gick bra, folk tyckte Rickard var bra och lärarna var nöjda. Det värsta är att jag inte mådde så bra efter den dagen, men det är så att vara arrangör och ansvarig. Då får man äta lunch vid tre på väg till körlektionen. Men det är det värt om folk blir glad för att de får fika liksom :) Att se alla människor som blir glada av fikat gör det helt klart värt att gå med en kundvagn genom hela stan full med festis och bullar och sedan snällt gå tillbaka med kundvagnen. Det måste varit en syn^^ Många gånger ska man göra bort sig innan man dör... Men men, det var inte så farligt, jag var alldeles för fokuserad på att få allt klart och det var det enda jag kunde göra.
Nu ska jag som sagt försöka plugga lite kemi. Men inte riktigt än. Idag fick jag ett mail från en affärstidning för kvinnor för att höra om jag ville medverka som representant för kvinnor inom forskning och innovation. ^^ Mycket ska man vara med om innan man dör...
Nu har jag passerat punkten för återvändo. Kemin kallar!
PUSS
Skolan igång igen
Hej!
Nu börjar upploppet! Bara en svenskagrej och två stora kemigrejer kvar! Kämpa på Sanna Holm! Fick precis höra att fördjupningen i kemi inte skulle vara så lång heller, så det ska nog gå ihop sig om jag kämpar på denna och nästa vecka! Det har börjat bra och jag är igång med kemiblanketterna. Till skillnad från övriga kemi B är detta faktiskt spännande och jag har verkligen inget emot att fundera på detta. Det är biokemi och det handlar om sånt som händer i vår kropp. Fhett spännande! (Med risk för att låta väldigt nördig, men det är faktiskt spännade) Dock är det inte särskilt kul, men man överlever liksom för det känns inte helt onödigt, jag får i alla fall en förståelse för mig själv liksom :)
I alla fall. Idag var jag också ute och sprang med mina hundar i skogen. Första gången i skogen för i vår och det var så fint! Luften var så frisk och ren efter det lilla spöregn som behagade dyka upp eftermiddagen någon gång. Innan dess satt jag med kemin och nu har jag pratat med den finaste.
Jag känner verkligen studenten nalkas och det ska bli askul. Börja något nytt. Hade min nästsista fiollektion med Eva idag. Känns konstigt. Jag har haft fiollektioner i typ 11 år och det kommer kännas tomt. Men det är en sak som är så coolt med studenten, man får ett helt annolunda liv. Många flyttar och därför byts hela livet ut. Många jobbar vilket betyder något helt annat än att plugga. Ett annat ansvar och en mycket större skillnad på fritid och arbete. Det ska bli spännade med den nya miljön, men jag kommer nog sakna skolans flexibilitet och frihet. Där var det inte värre än att jag fick mer att göra lite senare om jag inte var på topp eller behövde åka någonstans eller så. Nu kan man risker att mista jobbet om man inte sköter det. Jaja, men det är väl också en verklighet man måste lära sig att leva med.
Imorgon är det NV-dag och vi har inte koll på fikat än, med det finns det luncher att fixa det på.
PUSS
Nu börjar upploppet! Bara en svenskagrej och två stora kemigrejer kvar! Kämpa på Sanna Holm! Fick precis höra att fördjupningen i kemi inte skulle vara så lång heller, så det ska nog gå ihop sig om jag kämpar på denna och nästa vecka! Det har börjat bra och jag är igång med kemiblanketterna. Till skillnad från övriga kemi B är detta faktiskt spännande och jag har verkligen inget emot att fundera på detta. Det är biokemi och det handlar om sånt som händer i vår kropp. Fhett spännande! (Med risk för att låta väldigt nördig, men det är faktiskt spännade) Dock är det inte särskilt kul, men man överlever liksom för det känns inte helt onödigt, jag får i alla fall en förståelse för mig själv liksom :)
I alla fall. Idag var jag också ute och sprang med mina hundar i skogen. Första gången i skogen för i vår och det var så fint! Luften var så frisk och ren efter det lilla spöregn som behagade dyka upp eftermiddagen någon gång. Innan dess satt jag med kemin och nu har jag pratat med den finaste.
Jag känner verkligen studenten nalkas och det ska bli askul. Börja något nytt. Hade min nästsista fiollektion med Eva idag. Känns konstigt. Jag har haft fiollektioner i typ 11 år och det kommer kännas tomt. Men det är en sak som är så coolt med studenten, man får ett helt annolunda liv. Många flyttar och därför byts hela livet ut. Många jobbar vilket betyder något helt annat än att plugga. Ett annat ansvar och en mycket större skillnad på fritid och arbete. Det ska bli spännade med den nya miljön, men jag kommer nog sakna skolans flexibilitet och frihet. Där var det inte värre än att jag fick mer att göra lite senare om jag inte var på topp eller behövde åka någonstans eller så. Nu kan man risker att mista jobbet om man inte sköter det. Jaja, men det är väl också en verklighet man måste lära sig att leva med.
Imorgon är det NV-dag och vi har inte koll på fikat än, med det finns det luncher att fixa det på.
PUSS
Jobb
Hej hopp!
Nu sitter jag i Göteborg hemma hos Harald och har precis fått beskedet att jag har fått jobb i sommar. Väldigt skönt, men samtidigt så kommer jag att jobba hela dagar måndag till fredag i 9 veckor. Vilket betyder att det inte kommer att bli särskilt mycket sommarlov. Och heller inte särskilt många resor hit. Eller i alla fall inte under någon längre tid. Det är skönt och jag vet att det måste bli så, men det känns ändå lite sorligt. Jag är inte så glad som jag borde vara för att ha fått jobb. Men så är livet när man inte längre går i skolan. Och visst känns det skönt, men det är först nu som jag inser att min flexibilitet kommer att minska. Väldigt mycket dessutom. Men jag antar att det är såhär det är. Inte så mycket att göra åt liksom. Jag kommer i alla fall ha en säkrad inkomstkälla under sommaren och och nära till jobbet. Så jag ska nog inte klaga, det kommer nog att bli väldigt bra tillslut. Jag blev bara lite modstulen när jag insåg faktum. Jag håller på att bli lite äldre. Bajs.
Nej, nu kommer Harald hem när som helst och jag ska återgå till min bok.
PUSSE
Nu sitter jag i Göteborg hemma hos Harald och har precis fått beskedet att jag har fått jobb i sommar. Väldigt skönt, men samtidigt så kommer jag att jobba hela dagar måndag till fredag i 9 veckor. Vilket betyder att det inte kommer att bli särskilt mycket sommarlov. Och heller inte särskilt många resor hit. Eller i alla fall inte under någon längre tid. Det är skönt och jag vet att det måste bli så, men det känns ändå lite sorligt. Jag är inte så glad som jag borde vara för att ha fått jobb. Men så är livet när man inte längre går i skolan. Och visst känns det skönt, men det är först nu som jag inser att min flexibilitet kommer att minska. Väldigt mycket dessutom. Men jag antar att det är såhär det är. Inte så mycket att göra åt liksom. Jag kommer i alla fall ha en säkrad inkomstkälla under sommaren och och nära till jobbet. Så jag ska nog inte klaga, det kommer nog att bli väldigt bra tillslut. Jag blev bara lite modstulen när jag insåg faktum. Jag håller på att bli lite äldre. Bajs.
Nej, nu kommer Harald hem när som helst och jag ska återgå till min bok.
PUSSE
Låtsaslov
Hej!
Denna vecka har vi studievecka. Den ni! En hel vecka av studiedagar :D Det är inte dåligt! Så jag har låtsaslov. Imorgon eller övermorgon åker jag till Göteborg. Måste hinna köra en sväng först. Appropå det så måste jag börja plugga lite mer teori! Idag ska jag kanske göra det om jag får tid över. Hur som helst. Nu ska jag skriva en textanalys. En artikel eller liknande. Inte så rasande roligt, men det måste väl göras antar jag... Väntar besked från jobbet på Clas Ohlson. Hoppas verkligen att jag får det, men jag känner mig mer och mer tveksam... Vet inte varför dock, men så är det väl. Bättre att inte hoppas liksom. Efter intervjun kändes det väldigt bra, men nu vet jag inte längre. Ska ringa Framtidsmusseet också. Skulle jag kunna göra idag, faktiskt. Kolla om de tar emot några sommarvikarier eller hur de gör.
Nog om jobb. Igår hade jag min avslutningskonsert i instrument 3. Inte C som jag trodde att det hette... Pinsamt. Men men, det var väl inte hela världen. Jag gjorde fel på ett ställe, blev lite nervös och fick en blockad i hjärnan. Fingrarna ville inte göra, men jag tog mig förbi det stället också och fick till slutet i alla fall. Det som inte blev kändes bra så jag känner mig ganska nöjd ändå måste jag säga. Skönt att det är över!
Nu är det vår! Snart maj och snart är det verkligen studenten. Känns kul och läskigt! Men först är det Barcelona med klassen :D Fem dagar blir vi borta, det ska bli askalas:D:D Innan dess är det ganska mycket kemi och svenska som ska göras och det är vad jag ska göra denna vecka. Jag har en önskan om att bli klar till vecka 20 och lämna de två sista till kompleterning. Vor väldigt skönt. Men det betyder att jag måste lägga upp växeln lite de tre kommande veckorna. Svenskan är inga probelm, den är bara att följa planerningen men alla kemi måste jag tvinga mig själv för att göra lite mer på. Men det ska nog gå så bra så :) Kan inte bestämma mig hur jag ska göra bara. Men men, det får vi se, ska jag lägga upp en planerning nu.
Nej, nu ska jag pysa. Ha det så fint alla!
KRAMAR
Denna vecka har vi studievecka. Den ni! En hel vecka av studiedagar :D Det är inte dåligt! Så jag har låtsaslov. Imorgon eller övermorgon åker jag till Göteborg. Måste hinna köra en sväng först. Appropå det så måste jag börja plugga lite mer teori! Idag ska jag kanske göra det om jag får tid över. Hur som helst. Nu ska jag skriva en textanalys. En artikel eller liknande. Inte så rasande roligt, men det måste väl göras antar jag... Väntar besked från jobbet på Clas Ohlson. Hoppas verkligen att jag får det, men jag känner mig mer och mer tveksam... Vet inte varför dock, men så är det väl. Bättre att inte hoppas liksom. Efter intervjun kändes det väldigt bra, men nu vet jag inte längre. Ska ringa Framtidsmusseet också. Skulle jag kunna göra idag, faktiskt. Kolla om de tar emot några sommarvikarier eller hur de gör.
Nog om jobb. Igår hade jag min avslutningskonsert i instrument 3. Inte C som jag trodde att det hette... Pinsamt. Men men, det var väl inte hela världen. Jag gjorde fel på ett ställe, blev lite nervös och fick en blockad i hjärnan. Fingrarna ville inte göra, men jag tog mig förbi det stället också och fick till slutet i alla fall. Det som inte blev kändes bra så jag känner mig ganska nöjd ändå måste jag säga. Skönt att det är över!
Nu är det vår! Snart maj och snart är det verkligen studenten. Känns kul och läskigt! Men först är det Barcelona med klassen :D Fem dagar blir vi borta, det ska bli askalas:D:D Innan dess är det ganska mycket kemi och svenska som ska göras och det är vad jag ska göra denna vecka. Jag har en önskan om att bli klar till vecka 20 och lämna de två sista till kompleterning. Vor väldigt skönt. Men det betyder att jag måste lägga upp växeln lite de tre kommande veckorna. Svenskan är inga probelm, den är bara att följa planerningen men alla kemi måste jag tvinga mig själv för att göra lite mer på. Men det ska nog gå så bra så :) Kan inte bestämma mig hur jag ska göra bara. Men men, det får vi se, ska jag lägga upp en planerning nu.
Nej, nu ska jag pysa. Ha det så fint alla!
KRAMAR
Kärlek
En essä om kärlek som jag skrev i skolan, tänkte att jag kunde publicera den här också.
Känslan av oövervinnelighet, oändlig glädje och lycka. Fånflinet som inte kan suddas ut från läpparna och ögon som gnistrar. Symptomen för lycklig kärlek är lätta att känna igen och visst är det underbart att vara där uppe bland de rosa molnen där hela världen är vacker och alla är snälla. Ingenting blir omöjligt bara den där speciella personen, som får hjärtat slå ett extra slag, finns vid ens sida. Symptomen för olycklig kärlek är tyvärr också lika påtaliga. Döda ögon, ett leende letar sig sällan till läpparna, livet känns tungt och man kommer aldrig någonsin att kunna älska igen. Kärlek är för idioter och jag ska aldrig någonsin älska igen är tankar om är vanliga. Men vad är det egentligen som gör att kärleken kan få ett sådan otroligt grepp om oss?
Jag tror att det kan finnas många olika anledningar till att kärleken tar ett så stadigt grepp om oss och påverkar vårt humör så mycket. Dels finns det förälskelsen, det som oftast drabbar oss när vi träffar någon. Jag tror att det är förälskelsen och inte kärleken som får oss att bli så otroligt glada och galna. När man blir förälskad frigörs endorfiner som gör att hela livet vänds upp och ner. Jag vet att jag själv dragit en slutsats om kärlek, eller då egentligen förälskelse, innan jag lärde mig allt om endorfiner och jag sa: ”Kärlek är som en drog”. Då syftade jag på att man blir mycket beroende av kärleken, när man ”får” den blir man lycklig men utan den är man ledsen och det krävs stor vilja och det är riktigt jobbigt att bli ”avgiftad”. Behoven och mönstren är mycket lika och det är inte så konstigt eftersom att när man tar en drog frigörs endorfiner som ger lycka och likaså är det med förälskelse.
Men om det är förälskelsen som får oss att flyga upp bland rosa moln, vad är då kärlek? Jag tror att om förälskelse är glädjen så är kärleken tryggheten och säkerheten. När man är förälskad blir man knäpp om man inte får träffa personen i fråga, man oroar sig för att den inte ska känna likadant och man kan inte riktigt veta vart man har personen. Älskar man någon kan man luta sig tillbaka i förhållandet och lita på att det kommer att personen man älskar kommer att finnas kvar även om man inte träffas på en dag eller om man inte skickar ett sms varannan kvart. Det är också först när man har lärt känna personens sämre sidor och fortfarande tycker om människan lika mycket som jag tycker att man kan kalla det kärlek. Då älskar man inte personen utan bara vissa delar av den personen och då vill jag inte kalla det kärlek, i alla fall inte mellan två personer.
Sedan tror jag att man måste hjälpas åt för att inte gå varandra på nerverna men jag tycker också att kärlek mycket handlar om att kunna se förbi det som man inte tycker om hos en människa och se till det som är bra och förlåta. Kärlek handlar om uppoffring, att kunna göra något för en annan människas bästa och detta tror jag är det vackraste av allt med kärlek. Sammanfattningsvis skulle jag vilja skriva en bibelvers, Första Korintierbrevet , 13:4-8a, för att sammanfatta mina tankar om vad är kärlek är.
Detta tror jag är det vackraste som någonsin sagts om kärlek men det krävs nästan att vara omänsklig för att kunna känna och ge sådan kärlek jämt. Jag tror att detta är utopin av kärlek och jag inte är säker på att känslor som dessa mänskliga så är det åt detta håll jag strävar och det är så jag önskar att kärleken vore. Tyvärr kan inte kärlek alltid vara så fantastisk som den beskrivs ovan och detta leder oss in på baksidan sidan av myntet, olyckan som kärleken kan medföra.
Listan på möjliga missöden eller dåliga konsekvenser av kärlek kan göras lång. Avundsjuka, otrohet, kärlek som dör ut eller förväntningar som inte uppfylls, missförstånd p.g.a olika syn på saker men jag tror att anledningen till att de blir så stora och får så stor betydelse är just på grund av kärlekens natur. Att det handlar om så starka känslor och därför får det också väldigt stora konsekvenser. Albert Camus, en fransk författare, lär ha sagt ”Att verkligen älska är att sätta sig själv på spel.” Detta beskriver väldigt bra varför kärleken är så skör. När vi älskar någon ger vi bort oss själva till någon annan, våra känslor och vårt förnuft lyssnar inte längre bara till oss själva utan även till någon annan och detta kan leda till stora problem. Särskilt om man inte älskar varandra lika mycket och jag tror att det är när det skevar i kärleken som avundsjuka och otrohet uppstår. Det kan säkerligen också finnas många andra anledningar men att konsekvenserna på våra känsloliv blir så stora om vi blir sårade eller lämnade av någon vi älskar beror just på att man spelar med hela sig själv.
Men kan man då inte låta bli att ge av sig själv för att slippa bli sårad? Nej, för att kunna älska så måste man lita på den man älskar. Det var ju det som skilde kärleken från förälskelsen och det är det som jag tycker gör kärleken så underbart vacker och fantastisk, men också det som gör den så skör och svår ibland.
En dansk författare, Nils Petersen, sa en gång ”Det är med kärlekens lotteri som med alla andra, du kan inte satsa halvt och hoppas på full vinst”. Förhoppningsvis vinner man fullt pris lite oftare om man satsar allt än vad man gör på andra lotterier men faktum är att jag tror att även om man satsar allt så kan man förlora ibland. Detta är verkligen inte lätt för kärlek lämnar verkligen sår efter sig.
Det bästa läkemedlet för olycklig kärlek tror jag är tiden och även om inte ens tiden kan läka alla sår och det alltid kommer att finnas ärr kvar från alla gånger man blivit sårad så kan tiden i de flesta fall läka de mest akut blödande sår. Tid och kärlek från familj och vänner. Jag tror däremot inte att det är särskilt bra att ta till kärlek från en ny förälskelse eftersom att använder man den kärleken för att laga kommer båda såren att rivas upp om denna förälskelse eller kärlek skulle sluta olyckligt och dubbel smärta är inte bra smärta, tror jag.
Så, vad ska man då säga om kärlek? Jag tror att man kan bli förälskad i vem som helst men jag tror inte att man kan älska alla så djupt eftersom att det krävs att man passar ihop som personer för att klara av varandras sämre sidor. Det krävs också att kärleken är lika stark från båda håll. För att det ska vara kärlek måste man vara två som älskar, annars går det åt skogen i och med att man måste kunna ge och ta för att kunna utveckla ett förtroende. Jag tror heller inte att även om man hittat en människa som man fungerar alldeles utmärkt ihop med har kärleken för livet färdig med eftersom att man hela tiden måste ge någon annan att älska. Man måste ta sig tid för varandra. Man kan inte vänta sig att bara för att kärleken en gång funnits kommer den alltid att finnas. Detta tror jag blir ett allt större problem i dagens stressade samhälle. Jag såg filmen Mammut, en film av Lukas Moodysson som handlar om människor som inte tar sig tid med människorna de älskar eftersom att de jobbar hela tiden. Detta ger enorma konsekvenser för alla och alla i hela filmen var väldigt olyckliga. Detta tror jag beskriver väldigt väl ett problem som vi har idag och jag tror att det är viktigt att tänka på att om vi vill ha kärlek måste vi vara medvetna om dess baksidor men ändå våga älska och verkligen ta oss tid att hålla kärleken vid liv. Att också kunna förlåta och låta kärleken vara svårare ibland men ändå kunna se det vackra med den tror jag också är väldigt viktigt. Det är inte lätt men jag tror att om man hittar någon som man kan dela allt som jag skrivit om med så kan man uppleva kärlek. Kärlek som varar för evigt.
Känslan av oövervinnelighet, oändlig glädje och lycka. Fånflinet som inte kan suddas ut från läpparna och ögon som gnistrar. Symptomen för lycklig kärlek är lätta att känna igen och visst är det underbart att vara där uppe bland de rosa molnen där hela världen är vacker och alla är snälla. Ingenting blir omöjligt bara den där speciella personen, som får hjärtat slå ett extra slag, finns vid ens sida. Symptomen för olycklig kärlek är tyvärr också lika påtaliga. Döda ögon, ett leende letar sig sällan till läpparna, livet känns tungt och man kommer aldrig någonsin att kunna älska igen. Kärlek är för idioter och jag ska aldrig någonsin älska igen är tankar om är vanliga. Men vad är det egentligen som gör att kärleken kan få ett sådan otroligt grepp om oss?
Jag tror att det kan finnas många olika anledningar till att kärleken tar ett så stadigt grepp om oss och påverkar vårt humör så mycket. Dels finns det förälskelsen, det som oftast drabbar oss när vi träffar någon. Jag tror att det är förälskelsen och inte kärleken som får oss att bli så otroligt glada och galna. När man blir förälskad frigörs endorfiner som gör att hela livet vänds upp och ner. Jag vet att jag själv dragit en slutsats om kärlek, eller då egentligen förälskelse, innan jag lärde mig allt om endorfiner och jag sa: ”Kärlek är som en drog”. Då syftade jag på att man blir mycket beroende av kärleken, när man ”får” den blir man lycklig men utan den är man ledsen och det krävs stor vilja och det är riktigt jobbigt att bli ”avgiftad”. Behoven och mönstren är mycket lika och det är inte så konstigt eftersom att när man tar en drog frigörs endorfiner som ger lycka och likaså är det med förälskelse.
Men om det är förälskelsen som får oss att flyga upp bland rosa moln, vad är då kärlek? Jag tror att om förälskelse är glädjen så är kärleken tryggheten och säkerheten. När man är förälskad blir man knäpp om man inte får träffa personen i fråga, man oroar sig för att den inte ska känna likadant och man kan inte riktigt veta vart man har personen. Älskar man någon kan man luta sig tillbaka i förhållandet och lita på att det kommer att personen man älskar kommer att finnas kvar även om man inte träffas på en dag eller om man inte skickar ett sms varannan kvart. Det är också först när man har lärt känna personens sämre sidor och fortfarande tycker om människan lika mycket som jag tycker att man kan kalla det kärlek. Då älskar man inte personen utan bara vissa delar av den personen och då vill jag inte kalla det kärlek, i alla fall inte mellan två personer.
Sedan tror jag att man måste hjälpas åt för att inte gå varandra på nerverna men jag tycker också att kärlek mycket handlar om att kunna se förbi det som man inte tycker om hos en människa och se till det som är bra och förlåta. Kärlek handlar om uppoffring, att kunna göra något för en annan människas bästa och detta tror jag är det vackraste av allt med kärlek. Sammanfattningsvis skulle jag vilja skriva en bibelvers, Första Korintierbrevet , 13:4-8a, för att sammanfatta mina tankar om vad är kärlek är.
Kärleken är tålmodig och god,
Kärleken är inte stridslysten
Inte skrytsam och inte uppblåst
Den är inte utmanande, inte självisk
Den brusar inte upp
Den vill ingen något ont
Den finner inte glädje i orätten men gläds med sanningen
Allt bär den, allt tror den
Allt hoppas den, allt uthärdar den
Kärleken upphör aldrig.
Kärleken är inte stridslysten
Inte skrytsam och inte uppblåst
Den är inte utmanande, inte självisk
Den brusar inte upp
Den vill ingen något ont
Den finner inte glädje i orätten men gläds med sanningen
Allt bär den, allt tror den
Allt hoppas den, allt uthärdar den
Kärleken upphör aldrig.
Detta tror jag är det vackraste som någonsin sagts om kärlek men det krävs nästan att vara omänsklig för att kunna känna och ge sådan kärlek jämt. Jag tror att detta är utopin av kärlek och jag inte är säker på att känslor som dessa mänskliga så är det åt detta håll jag strävar och det är så jag önskar att kärleken vore. Tyvärr kan inte kärlek alltid vara så fantastisk som den beskrivs ovan och detta leder oss in på baksidan sidan av myntet, olyckan som kärleken kan medföra.
Listan på möjliga missöden eller dåliga konsekvenser av kärlek kan göras lång. Avundsjuka, otrohet, kärlek som dör ut eller förväntningar som inte uppfylls, missförstånd p.g.a olika syn på saker men jag tror att anledningen till att de blir så stora och får så stor betydelse är just på grund av kärlekens natur. Att det handlar om så starka känslor och därför får det också väldigt stora konsekvenser. Albert Camus, en fransk författare, lär ha sagt ”Att verkligen älska är att sätta sig själv på spel.” Detta beskriver väldigt bra varför kärleken är så skör. När vi älskar någon ger vi bort oss själva till någon annan, våra känslor och vårt förnuft lyssnar inte längre bara till oss själva utan även till någon annan och detta kan leda till stora problem. Särskilt om man inte älskar varandra lika mycket och jag tror att det är när det skevar i kärleken som avundsjuka och otrohet uppstår. Det kan säkerligen också finnas många andra anledningar men att konsekvenserna på våra känsloliv blir så stora om vi blir sårade eller lämnade av någon vi älskar beror just på att man spelar med hela sig själv.
Men kan man då inte låta bli att ge av sig själv för att slippa bli sårad? Nej, för att kunna älska så måste man lita på den man älskar. Det var ju det som skilde kärleken från förälskelsen och det är det som jag tycker gör kärleken så underbart vacker och fantastisk, men också det som gör den så skör och svår ibland.
En dansk författare, Nils Petersen, sa en gång ”Det är med kärlekens lotteri som med alla andra, du kan inte satsa halvt och hoppas på full vinst”. Förhoppningsvis vinner man fullt pris lite oftare om man satsar allt än vad man gör på andra lotterier men faktum är att jag tror att även om man satsar allt så kan man förlora ibland. Detta är verkligen inte lätt för kärlek lämnar verkligen sår efter sig.
Det bästa läkemedlet för olycklig kärlek tror jag är tiden och även om inte ens tiden kan läka alla sår och det alltid kommer att finnas ärr kvar från alla gånger man blivit sårad så kan tiden i de flesta fall läka de mest akut blödande sår. Tid och kärlek från familj och vänner. Jag tror däremot inte att det är särskilt bra att ta till kärlek från en ny förälskelse eftersom att använder man den kärleken för att laga kommer båda såren att rivas upp om denna förälskelse eller kärlek skulle sluta olyckligt och dubbel smärta är inte bra smärta, tror jag.
Så, vad ska man då säga om kärlek? Jag tror att man kan bli förälskad i vem som helst men jag tror inte att man kan älska alla så djupt eftersom att det krävs att man passar ihop som personer för att klara av varandras sämre sidor. Det krävs också att kärleken är lika stark från båda håll. För att det ska vara kärlek måste man vara två som älskar, annars går det åt skogen i och med att man måste kunna ge och ta för att kunna utveckla ett förtroende. Jag tror heller inte att även om man hittat en människa som man fungerar alldeles utmärkt ihop med har kärleken för livet färdig med eftersom att man hela tiden måste ge någon annan att älska. Man måste ta sig tid för varandra. Man kan inte vänta sig att bara för att kärleken en gång funnits kommer den alltid att finnas. Detta tror jag blir ett allt större problem i dagens stressade samhälle. Jag såg filmen Mammut, en film av Lukas Moodysson som handlar om människor som inte tar sig tid med människorna de älskar eftersom att de jobbar hela tiden. Detta ger enorma konsekvenser för alla och alla i hela filmen var väldigt olyckliga. Detta tror jag beskriver väldigt väl ett problem som vi har idag och jag tror att det är viktigt att tänka på att om vi vill ha kärlek måste vi vara medvetna om dess baksidor men ändå våga älska och verkligen ta oss tid att hålla kärleken vid liv. Att också kunna förlåta och låta kärleken vara svårare ibland men ändå kunna se det vackra med den tror jag också är väldigt viktigt. Det är inte lätt men jag tror att om man hittar någon som man kan dela allt som jag skrivit om med så kan man uppleva kärlek. Kärlek som varar för evigt.
