Hamburg och Göteborg
Hej!
Denna lilla flicka från landet har börjat dra sig mot storstäder... Hmmm... Vart ska detta sluta? Hur som helst så var jag i Hamburg i helgen (den som precis var alltså) och hälsat på Louise med Harald och Gustav! En toppenhelg måste jag säga även om Hamburg var kallt och isigt.
I veckan har jag varit hemma hos Harald och varit lite segt pga en förkyldning. Trots det har jag intresseanmält på några lägenheter och sökt en del jobb. Sedan har jag och Harald tittat mycket på How I met your mother. Började i fredags och vi är snart klara med säsong 2.... Det är inte så bra tror jag. Men är man arbetslös så får man vara lite slö. Eller jag är det i alla fall.
I helgen ska förbundsstyrelsen ha möte och jag ska hälsa på och se vad de pratar om. På söndag måste min officiella kadidatur vara inne om jag ska kandidera... Så mycket tid denna vecka har också gått till att fundera, rådfråga och fundera en gång till. Jag tror att jag har ett förslag som är nästan klart nu och som jag tror jag att känner mig nöjd med. Å andra sidan kan det ju inte bli mer än fel och jag tröttnar och aldrig mer vill ha med Unga Forskare att göra. Och det måste jag säga är mest deras förlust i så fall! (Ja, så kaxig har jag rätt att vara tycker jag!)
Dock är det mycket svårt att skriva kadidaturen och jag kör fast på vad jag kan bidra med i förbundsstyrelsens arbete. Jag vet inte! Jag vet inte vem jag kommer att bli i den gruppen och jag vet inte vilka kvalitéer jag har. Så jag känner mig allmänt dålig just nu. Men jag ska skriva klart den så att Harald och Louise kan få feedbacka lite på den så ska det nog bli lite bättre!
Puss ut!
Denna lilla flicka från landet har börjat dra sig mot storstäder... Hmmm... Vart ska detta sluta? Hur som helst så var jag i Hamburg i helgen (den som precis var alltså) och hälsat på Louise med Harald och Gustav! En toppenhelg måste jag säga även om Hamburg var kallt och isigt.
I veckan har jag varit hemma hos Harald och varit lite segt pga en förkyldning. Trots det har jag intresseanmält på några lägenheter och sökt en del jobb. Sedan har jag och Harald tittat mycket på How I met your mother. Började i fredags och vi är snart klara med säsong 2.... Det är inte så bra tror jag. Men är man arbetslös så får man vara lite slö. Eller jag är det i alla fall.
I helgen ska förbundsstyrelsen ha möte och jag ska hälsa på och se vad de pratar om. På söndag måste min officiella kadidatur vara inne om jag ska kandidera... Så mycket tid denna vecka har också gått till att fundera, rådfråga och fundera en gång till. Jag tror att jag har ett förslag som är nästan klart nu och som jag tror jag att känner mig nöjd med. Å andra sidan kan det ju inte bli mer än fel och jag tröttnar och aldrig mer vill ha med Unga Forskare att göra. Och det måste jag säga är mest deras förlust i så fall! (Ja, så kaxig har jag rätt att vara tycker jag!)
Dock är det mycket svårt att skriva kadidaturen och jag kör fast på vad jag kan bidra med i förbundsstyrelsens arbete. Jag vet inte! Jag vet inte vem jag kommer att bli i den gruppen och jag vet inte vilka kvalitéer jag har. Så jag känner mig allmänt dålig just nu. Men jag ska skriva klart den så att Harald och Louise kan få feedbacka lite på den så ska det nog bli lite bättre!
Puss ut!
Blogglust
Hej!
Jag förstår inte vart den kommer ifrån, men plötsligt har jag fått lust att blogga igen!
I helgen (fredag-lördag) har jag varit på studiefrämjandets ledarskapsutvecklingskurs (L1). Det var lite annorlunda jämfört med de tidigare kurser av liknande art eftersom att de har arrangerats av Unga Forskare och det har endast varit för aktiva inom Unga Forskare. Jag tycker att det var spännande att se att trots att man kommer från så olika håll, (allt från musikprojekt till järgarexamensledare och agilityledare) så behöver en ledare ha samma egenskaper.
Även om jag inte tycker att det var väldigt mycket nytt på denna kurs så har den varit spännande för man har fått dela erfarenheter med så många andra människor från olika håll och man märker att vara bra på ledarskap behöver man inte bara vara i Unga Forskare utan också på annat håll i livet! Så jag plockar med mig mycket bra från denna kurs och tackar Studiefrämjandet och Unga Forskare för att jag får sånhär utbildning helt gratis, som jag kan bära med mig hela livet! :D
Sedan måste jag också säga att jag precis sett en fantastisk film! The notebook. Många har sagt mig att den skulle vara bra och att jag skulle tycka om den så det var väl på tiden att jag gjorde det och jag måste säga att den var över förväntan bra!
Over and out, twist and shout!
Jag förstår inte vart den kommer ifrån, men plötsligt har jag fått lust att blogga igen!
I helgen (fredag-lördag) har jag varit på studiefrämjandets ledarskapsutvecklingskurs (L1). Det var lite annorlunda jämfört med de tidigare kurser av liknande art eftersom att de har arrangerats av Unga Forskare och det har endast varit för aktiva inom Unga Forskare. Jag tycker att det var spännande att se att trots att man kommer från så olika håll, (allt från musikprojekt till järgarexamensledare och agilityledare) så behöver en ledare ha samma egenskaper.
Även om jag inte tycker att det var väldigt mycket nytt på denna kurs så har den varit spännande för man har fått dela erfarenheter med så många andra människor från olika håll och man märker att vara bra på ledarskap behöver man inte bara vara i Unga Forskare utan också på annat håll i livet! Så jag plockar med mig mycket bra från denna kurs och tackar Studiefrämjandet och Unga Forskare för att jag får sånhär utbildning helt gratis, som jag kan bära med mig hela livet! :D
Sedan måste jag också säga att jag precis sett en fantastisk film! The notebook. Många har sagt mig att den skulle vara bra och att jag skulle tycka om den så det var väl på tiden att jag gjorde det och jag måste säga att den var över förväntan bra!
Over and out, twist and shout!
En tanke..
Man säger att tiden läker alla sår och jag började fundera på detta idag och kände att jag behövde skriva ner vad jag tänkte så att jag skulle få klarhet i det :)
I novellen "Att döda ett barn" av Stig Dagerman skriver Dagerman "Efteråt kommer två bleka människor som ännu ine fått dricka sitt kaffe utspringande genom en grind och ser en syn på vägen som de aldrig ska glömma. Ty det är inte sant att tiden läker alla sår. Tiden läker inte ett dödat barns sår och den läker dåligt smärtan hos en mor som glömt att köpa socker och skickar sitt barn över vägen för att låna och lika dåligt läker den ångesten hos en en gång lycklig man som dödat det." När jag läste denna novell första gången grep den mig verkligen och jag blev väldigt ledsen över dessa rader som Stig Dagerman så sorligt skrev. För jag har alltid tänkt att tiden läker alla sår, alla kommer vi någon gång att komma förbi de jobbiga saker i våra liv, små eller stora, och vi kommer att fortsätta utvecklas. Och sen kommer Stig här och säger att så är det inte! Vissa saker läker inte.
När jag läste det där första gången, i åttan tror jag att det var, så gav jag Stig fel och tänkte inte så mycket mer på det men på något sätt har de där raderna etstat sig fast i mig. Tänk om inte allt kan bli helt och ju äldre jag har blivit och ju mer jag har sett har mitt sett att se på världen förändrat och det är fler än en gång som jag har haft svårt att tro att tiden läker alla sår, samtidigt så kan jag inte sluta tro det.
Men så idag tänkte jag väl på det där igen av någon underlig anledning, hjärnan är bra mysterisk, och tanken slog mig att det är inte tiden som läker alla sår. Det är något annat!
För den där mannen som körde på barnet kan nog visst gå omkring och ha ångest resten av sitt liv. Han kan leva tills han är 100 år och fortfarande inte lämnat det. Däremot så tror jag nog att han inte behöver ha sin ångest hela sitt liv för jag tror fortfarande att man kan bli hel! Det är bara något annat än tid som läker sår. Och nu när jag tänker på det så är det en väldigt klyschig tanke, något som Stig säkert inte skulle gillat, men det är framför allt tre saker som jag tror läker sår:
1. Kärlek från andra
2. Bearbetning
3. Förlåta
Kärlek från andra tror jag är väldigt viktigt! För kärlek ger kraft att göra svåra saker. Kärlek ger trygghet och är man älskad av andra är det lättare att tycka om sig själv. Tycker man om sig själv är det lättare (men inte för den sakens skulle lätt) att göra det som är bäst för sig själv även om det som känns jobbigast.
Bearbeta kan innebära så mycket. Men i mannens fall så handlar det nog mycket om att för sig själv förstå vad det är som är jobbigt. Vart kommer ångesten ifrån? Vet han vart ångesten kommer ifrån och kan han förstå sig själv så kan han gå vidare därifrån och göra vad han behöver för att kunna gå in i nästa steg.
Förlåta. Och detta tror jag är viktigast för att kunna gå vidare. Förlåta någon annan eller sig själv. I mannens fall så tror jag nog att det är sig själv han behöver förlåta, kanske genom att låta föräldrarna förlåta honom eller bara genom att inse att gjort är gjort, kör aldrig för snabbt på vägen igen gör vad som krävs för att du ska förlåta dig själv! Åtgärda vad som är orsaken till ångesten.
Detta säger jag utan några som helst vetenskapliga bevis, men jag tycker i alla fall att det låter logiskt :) Vad tänker ni?
Över och ut, vrid och skrik!
Sanna
I novellen "Att döda ett barn" av Stig Dagerman skriver Dagerman "Efteråt kommer två bleka människor som ännu ine fått dricka sitt kaffe utspringande genom en grind och ser en syn på vägen som de aldrig ska glömma. Ty det är inte sant att tiden läker alla sår. Tiden läker inte ett dödat barns sår och den läker dåligt smärtan hos en mor som glömt att köpa socker och skickar sitt barn över vägen för att låna och lika dåligt läker den ångesten hos en en gång lycklig man som dödat det." När jag läste denna novell första gången grep den mig verkligen och jag blev väldigt ledsen över dessa rader som Stig Dagerman så sorligt skrev. För jag har alltid tänkt att tiden läker alla sår, alla kommer vi någon gång att komma förbi de jobbiga saker i våra liv, små eller stora, och vi kommer att fortsätta utvecklas. Och sen kommer Stig här och säger att så är det inte! Vissa saker läker inte.
När jag läste det där första gången, i åttan tror jag att det var, så gav jag Stig fel och tänkte inte så mycket mer på det men på något sätt har de där raderna etstat sig fast i mig. Tänk om inte allt kan bli helt och ju äldre jag har blivit och ju mer jag har sett har mitt sett att se på världen förändrat och det är fler än en gång som jag har haft svårt att tro att tiden läker alla sår, samtidigt så kan jag inte sluta tro det.
Men så idag tänkte jag väl på det där igen av någon underlig anledning, hjärnan är bra mysterisk, och tanken slog mig att det är inte tiden som läker alla sår. Det är något annat!
För den där mannen som körde på barnet kan nog visst gå omkring och ha ångest resten av sitt liv. Han kan leva tills han är 100 år och fortfarande inte lämnat det. Däremot så tror jag nog att han inte behöver ha sin ångest hela sitt liv för jag tror fortfarande att man kan bli hel! Det är bara något annat än tid som läker sår. Och nu när jag tänker på det så är det en väldigt klyschig tanke, något som Stig säkert inte skulle gillat, men det är framför allt tre saker som jag tror läker sår:
1. Kärlek från andra
2. Bearbetning
3. Förlåta
Kärlek från andra tror jag är väldigt viktigt! För kärlek ger kraft att göra svåra saker. Kärlek ger trygghet och är man älskad av andra är det lättare att tycka om sig själv. Tycker man om sig själv är det lättare (men inte för den sakens skulle lätt) att göra det som är bäst för sig själv även om det som känns jobbigast.
Bearbeta kan innebära så mycket. Men i mannens fall så handlar det nog mycket om att för sig själv förstå vad det är som är jobbigt. Vart kommer ångesten ifrån? Vet han vart ångesten kommer ifrån och kan han förstå sig själv så kan han gå vidare därifrån och göra vad han behöver för att kunna gå in i nästa steg.
Förlåta. Och detta tror jag är viktigast för att kunna gå vidare. Förlåta någon annan eller sig själv. I mannens fall så tror jag nog att det är sig själv han behöver förlåta, kanske genom att låta föräldrarna förlåta honom eller bara genom att inse att gjort är gjort, kör aldrig för snabbt på vägen igen gör vad som krävs för att du ska förlåta dig själv! Åtgärda vad som är orsaken till ångesten.
Detta säger jag utan några som helst vetenskapliga bevis, men jag tycker i alla fall att det låter logiskt :) Vad tänker ni?
Över och ut, vrid och skrik!
Sanna
