Wien
Hej!
Nu är jag hemma efter en helt otrolig resa till Wien. Jag har haft det så otroligt roligt med DalaViolinisterna. Ni är en underbar spelgrupp, vet ni det? Jag har upplevt Wien, en mycket vacker gammal stad, men många gamla byggnader och även shopping-vänliga gator. Jag har även spelat en massa fiol, dels i en kyrka, dels på en skolan och sist men inte minst på en prisutdelning av något fint pris. Vi stod där, lilla DV och så spelade vi för Wiens toppolitiker! Kan ni fatta det? Vi fattade det då inte i alla fall. Jag har spelat fiol för Österrikes premiärminister!!!:O:O Det var i alla fall jättekul och vi lyckades få politikerna att dra lite på mun i alla fall;) Dans av violinister är väl inte det vanligaste. När vi spelade Wienervalsen drog det en igenkännandes ÅH! genom rummet, det var ganska cool. I övrigt har jag ingen koll på vad som hände. En massa gubbar och tanter håll långa tal på tyska.
Jag räknade ju upp vad jag gjort, jag har upplevt Wien och spelat fiol, men framför allt har jag fått nya vänner, lärt känna 13 personer på ett nytt plan, lekt massa lekar, diskuterat, skämtat, skrattat, busat, ätit med mera och stämningen var jättebra! Vi turades om att skriva dagbok och den är verkligen jätterolig och jag kommer definitivt att minnas denna resa med glädje! tack för en fantastisk resa alla DalaViolinister! även om ni antagligen inte läser denna blogg...
Ha det så bra!
kramar
Nu är jag hemma efter en helt otrolig resa till Wien. Jag har haft det så otroligt roligt med DalaViolinisterna. Ni är en underbar spelgrupp, vet ni det? Jag har upplevt Wien, en mycket vacker gammal stad, men många gamla byggnader och även shopping-vänliga gator. Jag har även spelat en massa fiol, dels i en kyrka, dels på en skolan och sist men inte minst på en prisutdelning av något fint pris. Vi stod där, lilla DV och så spelade vi för Wiens toppolitiker! Kan ni fatta det? Vi fattade det då inte i alla fall. Jag har spelat fiol för Österrikes premiärminister!!!:O:O Det var i alla fall jättekul och vi lyckades få politikerna att dra lite på mun i alla fall;) Dans av violinister är väl inte det vanligaste. När vi spelade Wienervalsen drog det en igenkännandes ÅH! genom rummet, det var ganska cool. I övrigt har jag ingen koll på vad som hände. En massa gubbar och tanter håll långa tal på tyska.
Jag räknade ju upp vad jag gjort, jag har upplevt Wien och spelat fiol, men framför allt har jag fått nya vänner, lärt känna 13 personer på ett nytt plan, lekt massa lekar, diskuterat, skämtat, skrattat, busat, ätit med mera och stämningen var jättebra! Vi turades om att skriva dagbok och den är verkligen jätterolig och jag kommer definitivt att minnas denna resa med glädje! tack för en fantastisk resa alla DalaViolinister! även om ni antagligen inte läser denna blogg...
Ha det så bra!
kramar
Vilken påsk
Hej!
Vilken påsk det har varit och vilken familj jag lever i. Jag borde kanske inte skriva så mycket om det här, men ibland undrar jag vart vi är på väg egentligen... undrar om jag någonsin kommer att hitta tillbaka på samma sätt, jag känner mig tveksam. Mycket, mycket tveksam. Med en syster som är halvt ihjälstressad, en syster som bara vill rymma och en syster som mår skit, en mamma som har börjat ge upp och en pappa som allt oftare ser allt tröttare och tröttare ut så förstår jag inte hur saker skulle kunna gå tillbaka till det jag en gång såg det som. Det gör ont att se det långsamt gå åt fel håll och inget kan man göra, bara att följa med, eller? Går det att stoppa? vill jag stoppa? vad är det egentligen som gått snett? är det kanske ingen större skillnad, bara det att jag börjar se den nu när jag inte finns där jämt. Blir bråken och den allt större tystnade och stelheten bara sig påmind eftersom att jag inte lever med den jämt och därför kan jämföra? Jag vet inte men hur som helst så är det jobbigt att se, det tynger en, dämpar en men man kan inte bara leva i det jämt, man måste kliva ur den verkligheten också och njuta av allt gott som händer.
Nej, nu ska jag lämna allt detta hemma och åka till Wien och ha det så skoj! det ska verkligen bli gött:D:D
ha det bra!
kramar
Vilken påsk det har varit och vilken familj jag lever i. Jag borde kanske inte skriva så mycket om det här, men ibland undrar jag vart vi är på väg egentligen... undrar om jag någonsin kommer att hitta tillbaka på samma sätt, jag känner mig tveksam. Mycket, mycket tveksam. Med en syster som är halvt ihjälstressad, en syster som bara vill rymma och en syster som mår skit, en mamma som har börjat ge upp och en pappa som allt oftare ser allt tröttare och tröttare ut så förstår jag inte hur saker skulle kunna gå tillbaka till det jag en gång såg det som. Det gör ont att se det långsamt gå åt fel håll och inget kan man göra, bara att följa med, eller? Går det att stoppa? vill jag stoppa? vad är det egentligen som gått snett? är det kanske ingen större skillnad, bara det att jag börjar se den nu när jag inte finns där jämt. Blir bråken och den allt större tystnade och stelheten bara sig påmind eftersom att jag inte lever med den jämt och därför kan jämföra? Jag vet inte men hur som helst så är det jobbigt att se, det tynger en, dämpar en men man kan inte bara leva i det jämt, man måste kliva ur den verkligheten också och njuta av allt gott som händer.
Nej, nu ska jag lämna allt detta hemma och åka till Wien och ha det så skoj! det ska verkligen bli gött:D:D
ha det bra!
kramar
Olyckssyster - Till alla som jag någongång har tänkt på till denna låt.
Frågar jag min olycksbror
Vi förenas i vår vanmakt,
jag min syster och min bror
Såg du henne springa,
såg du åt vart håll hon drog
Såg du hennes tårar rinna,
såg du om hon log
Såg du om min oro är befogad käre bror
Tror du att det gått så illa
som jag anar som jag tror
Vi förenas i vår vanmakt
över tingens existens
Över dom som ser en syster
eller bror men inte nänns
Sträcka ut en hand
till den som trasslat in sitt nät
Har någon sett min syster
Såg någon om hon grät
Har du sett min olyckssyster
käre vackra olycksbror
Tror du att hon tog en genväg
dit jag anar dit jag tror
Vi förenas i vår vanmakt
i vår vanära och skam
Vi är starka i vår vilja
men når ändå inte fram
Var var jag då jag behövdes
var var jag då hon var svag
Var var jag då hennes livsvilja
tog ledigt för ett tag
Var var jag då hennes gnista
tycktes slockna och dö ut
Var är min olyckssyster
låt det inte vara slut
Nu blir skuggorna så långa
och förändrar vad man ser
Snart är mörkret tätt inpå oss
då ser vi inte mer
Kom hit min olyckssyster
innan natten faller på
Jag är rädd för jag är rädd om dig,
det måste du förstå
Om världen är ett slagfält
om allting är en strid
Om vi är lätt förvirrade om allting är på glid
Då behöver jag min syster,
jag behöver henne så
Du får inte ta någon genväg
Nej, du får inte gå
Kärleken
Jag tänker mycket på den nu igen och har börjat sakna den igen.
*slå hårt på Andreas och Lina*
de ser så lyckliga ut så jag börjar minnas det där som gjorde en så glad och lycklig och fick en att flyga högt där uppe bland molnen. tro nu inte att jag inte vill att de ska vara tillsammans, det är få personer som jag tror passar så bra ihop som de gör:) och jag är knappast svartsjuk och jag skulle egentligen inte vilja slå dem, bara lite för att de får mig att sakna.
Snälla gulliga Du med stort D, kan du inte bara komma in i mitt liv och övertyga mig om att du är rätt för mig och så kan vi leva lyckliga i alla våra dagar?
Jag hör själv hur desperat och sorglig jag låter^^ Men man måste väl få drömma även om jag vet att den drömmen aldrig skulle bli sann. Särskilt delen, lever lyckliga alla våra dagar. Jag tror att det är en omöjlighet att leva lyckliga alla sina dagar, där emot leva mer eller mindre lycklig större delen av dagarna borde vara möjligt eller i alla fall inte olycklig mer än hälften av sina dagar. Det är nog ett möjligt mål och det är det nya i mitt liv, jag ska försöka sätta upp möjliga mål och försöka börja se så realistiskt som möjligt och överskatta min tid och mig själv.
Jag undrar om jag är lite besatt av kärleken, om jag överskattar den, tänker på den lite för mycket, talar om den med lite för stora ord, höjer upp den lite för högt? kanske, eller kanske inte. kanske är kärleken så där stor och fantastisk som jag gör den till. fast jag tror ändå att det är där i enkelheten som den är som stört och mäktigast. där i vardagen, det där limmet som limmar ihop livet, det som gör att vi orkar fortsätta. det är där kärleken finns och är som störst och mäktigast. kärleken är nog inte balen på slottet som jag så gärna drömmer att den ska vara. kärleken är nog inte en diva som glänser och firar, inte enbart i alla fall. nej, den största kärleken, den som är större än allt annat, den finns där bland slitet, den där vänliga kommentaren som värmde så skönt. den där extra djupa blicken som genomskådade allt, alla fasade, som rakt in. det där ärliga leendet som värmde så skönt. kramen som värmde enda in. den kärleken behöver man ingen Du med stort D för att uppleva, allt som krävs där är trevliga medmänniskor, bra vänner, glada människor och annat nåbart och mänskligt och det är det som skapar det där omänskligt höga, det otroligt vackra och onåbara.
ojoj, nu flummar jag på. förlåt. nu ska jag sluta innan jag förklarar mig själv tokigt eller någon annan gör det...
ha det bra!
kramar och kärlek till er alla!
*slå hårt på Andreas och Lina*
de ser så lyckliga ut så jag börjar minnas det där som gjorde en så glad och lycklig och fick en att flyga högt där uppe bland molnen. tro nu inte att jag inte vill att de ska vara tillsammans, det är få personer som jag tror passar så bra ihop som de gör:) och jag är knappast svartsjuk och jag skulle egentligen inte vilja slå dem, bara lite för att de får mig att sakna.
Snälla gulliga Du med stort D, kan du inte bara komma in i mitt liv och övertyga mig om att du är rätt för mig och så kan vi leva lyckliga i alla våra dagar?
Jag hör själv hur desperat och sorglig jag låter^^ Men man måste väl få drömma även om jag vet att den drömmen aldrig skulle bli sann. Särskilt delen, lever lyckliga alla våra dagar. Jag tror att det är en omöjlighet att leva lyckliga alla sina dagar, där emot leva mer eller mindre lycklig större delen av dagarna borde vara möjligt eller i alla fall inte olycklig mer än hälften av sina dagar. Det är nog ett möjligt mål och det är det nya i mitt liv, jag ska försöka sätta upp möjliga mål och försöka börja se så realistiskt som möjligt och överskatta min tid och mig själv.
Jag undrar om jag är lite besatt av kärleken, om jag överskattar den, tänker på den lite för mycket, talar om den med lite för stora ord, höjer upp den lite för högt? kanske, eller kanske inte. kanske är kärleken så där stor och fantastisk som jag gör den till. fast jag tror ändå att det är där i enkelheten som den är som stört och mäktigast. där i vardagen, det där limmet som limmar ihop livet, det som gör att vi orkar fortsätta. det är där kärleken finns och är som störst och mäktigast. kärleken är nog inte balen på slottet som jag så gärna drömmer att den ska vara. kärleken är nog inte en diva som glänser och firar, inte enbart i alla fall. nej, den största kärleken, den som är större än allt annat, den finns där bland slitet, den där vänliga kommentaren som värmde så skönt. den där extra djupa blicken som genomskådade allt, alla fasade, som rakt in. det där ärliga leendet som värmde så skönt. kramen som värmde enda in. den kärleken behöver man ingen Du med stort D för att uppleva, allt som krävs där är trevliga medmänniskor, bra vänner, glada människor och annat nåbart och mänskligt och det är det som skapar det där omänskligt höga, det otroligt vackra och onåbara.
ojoj, nu flummar jag på. förlåt. nu ska jag sluta innan jag förklarar mig själv tokigt eller någon annan gör det...
ha det bra!
kramar och kärlek till er alla!
Brott och Straff
Det är en helt sjukt bra bok! Läs den om tiden finns! den är svårläst och med mycket att fundera på men den är väldigt bra! Jag är på slutet av boken nu men är inte färdig än, mitt mål är att läsa klart femte delen, då har jag sjätte delen och epilogen kvar till imorgon. Och så kan jag göra analys på den innan lovet är slut och så kommer jag äntligen att blir klar med den där.
Men nu måste jag kila!
Ha det bra!
kramar!
Men nu måste jag kila!
Ha det bra!
kramar!
Lugnet efter stormen
Hej!
Nu har lugnet lagt sig och Benita med alla sina Namibiska vänner har nu begett sig till vår vackra huvudstad, FN-rollspelet är över och lovet är i antågande, men andra ord, lugnet råder. Det märks över hela skolan och alla sitter aningen för sig själv i något hörn, eller i små grupper och småpratar lite och tittar trött och tomt ut.
Det har varit några riktigt intensiva veckor nu och kontrasten är brutal. Jag vet inte om jag saknar kaoset eller om det mest bara är skönt. Lite både och tror jag nog att det är. Det har varit helt underbart fantastiskt kul, men på samma gång oerhört påfrestande. Jag kommer nog att sakna allt och alla men det är ändå skönt att det är över.
Tänkte berätta lite om FN-rollspelet också. Det var verklilgen jättekul och jag har träffat så mycket nytt folk som jag tycker så mycket om. United Kingdom of Great Britain and Northern Ireland in my heart forever<3 det märks att min delegatvän var Tove, hennes sätt att skriva och prata har smittat ner mig ;) ( lägg märke till <3) Ordet PUSS! är även något som jag omedvetet har börjat använda och tänker hela tiden, även det är Toves förtjänst, eller fel kanske man ska säga.
I alla fall, FN-rollspel. Vi hade först invigningstal, lite kul men mest segt. Sedan var det dags för Lobbyingen vilket var ett otroligt lyft från förra året. Jag och Tove lyckades samla totalt 9 underskrifter, fem krävdes för att resolutionen skulle gå igenom. Vi samlade ihop en talakedja och började skriva lite tal. Jag och benita var åter i lägenheten klockan 23.30. Det var en lång kväll med många lyckorop och självkänslan var på topp, men skräcken för Rysslands delegation var stor. Vi kom fram till diskussionen av GBs resolution i gender equality-frågan. diskssionen satte igång och tack vare alla våra söta allierade lyckades vi prata ut hela time in favor. sedan kom time against och vi satt där skrämda som små möss och väntade på Rysslands dom, men den kom inte, ingen försökte såga oss förutom Iran som försökte såga alla. Även Iran som hotade om att kidnappa tre av GBs barn och giftas sig med som sjätte, sjunde och åttonde fruar. även samma Iran som i sina inledningar sa; Honoured Seceretary General, Honoured Chairpesons, Honoured Delegates and Gentlemen. vad man ska säga är; Honoured Seceretary General, Honoured Chairpesons, Honoured Delegates, Ladies and Gentlemen. Vår resolution gic hur som helst igenom och det var ju bra.
sen som tredje dagen, den mest händelserika, men största överskningarna och största besvikelsen. jag måste börja med besvikelsen. För efter det att vår resolution hade gått igenom så började vi skriva tre tal för den för ryssland lovade bättre förberedelse för krossning tills general assambly. vi förberdde alltså tre dal för vår resolution och fick länder att lova att de skulle prata för oss. Sen på morgonen får vi höra att vår resolution inte skulle bli diskuterad, det var dagens besvikelse. händelserna var väl att det security dansade, pressen kom in och störde, det kom en man och sköt en i security och the honoured delegate Elizabeth Smith of the United Kingdom of Great Britatin and Northern Ireland behagade svimma. (läs som, jag utnyttjade situationen att spela lite teater och svimmade)Uk blev som sagt hotade, mm, mm. Överskningen var att UK blev utsedda till den bästa delegationen! det vär jättekul:D Vi hade alla jobbat hårt och alla pratade och kämpade på jättebra! Sen vann jag pris för bästa delegat i Health and environment, helt oväntat, det trodde jag verkligen inte. hoppas att detta inte tolkas som skryt, jag känner mig lite skrytig men då får ni slå ner mig nästa gång vi ses!
Sen så vet jag inte vad mer jag ska skriva, vet knappt vad jag har skrivit och jag undrar om det är någon som helt ärligt kan säga att den läste hela denna text, i så fall är det beundransvärt;)
ha det bra!
kramar
Nu har lugnet lagt sig och Benita med alla sina Namibiska vänner har nu begett sig till vår vackra huvudstad, FN-rollspelet är över och lovet är i antågande, men andra ord, lugnet råder. Det märks över hela skolan och alla sitter aningen för sig själv i något hörn, eller i små grupper och småpratar lite och tittar trött och tomt ut.
Det har varit några riktigt intensiva veckor nu och kontrasten är brutal. Jag vet inte om jag saknar kaoset eller om det mest bara är skönt. Lite både och tror jag nog att det är. Det har varit helt underbart fantastiskt kul, men på samma gång oerhört påfrestande. Jag kommer nog att sakna allt och alla men det är ändå skönt att det är över.
Tänkte berätta lite om FN-rollspelet också. Det var verklilgen jättekul och jag har träffat så mycket nytt folk som jag tycker så mycket om. United Kingdom of Great Britain and Northern Ireland in my heart forever<3 det märks att min delegatvän var Tove, hennes sätt att skriva och prata har smittat ner mig ;) ( lägg märke till <3) Ordet PUSS! är även något som jag omedvetet har börjat använda och tänker hela tiden, även det är Toves förtjänst, eller fel kanske man ska säga.
I alla fall, FN-rollspel. Vi hade först invigningstal, lite kul men mest segt. Sedan var det dags för Lobbyingen vilket var ett otroligt lyft från förra året. Jag och Tove lyckades samla totalt 9 underskrifter, fem krävdes för att resolutionen skulle gå igenom. Vi samlade ihop en talakedja och började skriva lite tal. Jag och benita var åter i lägenheten klockan 23.30. Det var en lång kväll med många lyckorop och självkänslan var på topp, men skräcken för Rysslands delegation var stor. Vi kom fram till diskussionen av GBs resolution i gender equality-frågan. diskssionen satte igång och tack vare alla våra söta allierade lyckades vi prata ut hela time in favor. sedan kom time against och vi satt där skrämda som små möss och väntade på Rysslands dom, men den kom inte, ingen försökte såga oss förutom Iran som försökte såga alla. Även Iran som hotade om att kidnappa tre av GBs barn och giftas sig med som sjätte, sjunde och åttonde fruar. även samma Iran som i sina inledningar sa; Honoured Seceretary General, Honoured Chairpesons, Honoured Delegates and Gentlemen. vad man ska säga är; Honoured Seceretary General, Honoured Chairpesons, Honoured Delegates, Ladies and Gentlemen. Vår resolution gic hur som helst igenom och det var ju bra.
sen som tredje dagen, den mest händelserika, men största överskningarna och största besvikelsen. jag måste börja med besvikelsen. För efter det att vår resolution hade gått igenom så började vi skriva tre tal för den för ryssland lovade bättre förberedelse för krossning tills general assambly. vi förberdde alltså tre dal för vår resolution och fick länder att lova att de skulle prata för oss. Sen på morgonen får vi höra att vår resolution inte skulle bli diskuterad, det var dagens besvikelse. händelserna var väl att det security dansade, pressen kom in och störde, det kom en man och sköt en i security och the honoured delegate Elizabeth Smith of the United Kingdom of Great Britatin and Northern Ireland behagade svimma. (läs som, jag utnyttjade situationen att spela lite teater och svimmade)Uk blev som sagt hotade, mm, mm. Överskningen var att UK blev utsedda till den bästa delegationen! det vär jättekul:D Vi hade alla jobbat hårt och alla pratade och kämpade på jättebra! Sen vann jag pris för bästa delegat i Health and environment, helt oväntat, det trodde jag verkligen inte. hoppas att detta inte tolkas som skryt, jag känner mig lite skrytig men då får ni slå ner mig nästa gång vi ses!
Sen så vet jag inte vad mer jag ska skriva, vet knappt vad jag har skrivit och jag undrar om det är någon som helt ärligt kan säga att den läste hela denna text, i så fall är det beundransvärt;)
ha det bra!
kramar
Nu har jag andats!
hej!
Nu har jag andats och redo för nya dagar:) Japp, app allt som krävdes var lite underbara vänner, en trevlig klass och lite semester ifrån större ansvar och jag är tillbaka:D:D starkare än någonsin... kanske inte... men i alla fall;) jag är i alla fall glad men lite trött dock. Började dagen med att träna på friskis klockan sju och där av tröttheten... Annars har dagen rullat på. jag har varit på myrorna och inhandlat FN-kläder, mycket seriöst. jag vet inte om jag trörs ha på mig blusen som jag köpte^^ den är så proper att den nästan är roliga, men allt för rollen! Det blir roligast då;) kjolen som jag köpte tyckte jag faktiskt om även om jag inte kommer att använda den varje dag till skolan, aldrig till skolan... Men men:) nu ska jag kila!
Ha det bra!
kramar
Nu har jag andats och redo för nya dagar:) Japp, app allt som krävdes var lite underbara vänner, en trevlig klass och lite semester ifrån större ansvar och jag är tillbaka:D:D starkare än någonsin... kanske inte... men i alla fall;) jag är i alla fall glad men lite trött dock. Började dagen med att träna på friskis klockan sju och där av tröttheten... Annars har dagen rullat på. jag har varit på myrorna och inhandlat FN-kläder, mycket seriöst. jag vet inte om jag trörs ha på mig blusen som jag köpte^^ den är så proper att den nästan är roliga, men allt för rollen! Det blir roligast då;) kjolen som jag köpte tyckte jag faktiskt om även om jag inte kommer att använda den varje dag till skolan, aldrig till skolan... Men men:) nu ska jag kila!
Ha det bra!
kramar
När orken tar slut...(läs inte om ni inte vill veta hur jag tänker när jag inte är glad)
Då blir det som det är nu. När jag får slappna av efter att ha gått på högvarv, då blir det alltid såhär. Jag orkar inte göra något alls, allt blir meningslöst och allt jag vill är att försvinna in i mig själv och bara skriva, tänka och helt enkelt tycka synd om mig själv. Jag käner mig sjuk även om jag inte är det. Jag hoppas att jag laddar betterierna. Jag hoppas då det i alla fall. Jo, det klart att jag laddar. Även om allt som sagt känns ganska hopplöst och värdelöst just nu och jag är opepp på det mesta. Men jag blir som sagt så efter ett ex antal dagar ev. veckor på högvarv. Problemet är att det inte är tid att varva ner än. Den tiden är inte förrän till sommarn.... Vilket kan låta gansa tragiskt, men lite så är det faktiskt. Jag vet inte hur jag ska hitta kraften att orka igenom FN-rollspelet. Och allt plugg som kommer efteråt. Jag vill inte tänka på det. Det ligger där och ger mig dåligt samvete och saker lägger sig på hög men jag har ingen ork att ta tag i det. Till råga på allt slutar det inte att komma. Det ramlar hela tiden nya saker på min hög och denm blir bara högre och högre och ju högre den växer sig desto värre bir det. Och sluta göra saker är inget alternativ. Det finns inte i min värld för jag har involverat mig så mycket att jag inte kan säga nej, men om jag ahde kunnat vet jag inte om jag hade velat heller. Det är en sak som stör mig. Jag vill inte ens försöka lösa problemet på det sättet. Jag vill att jag ska lyckas samla mina sista krafter en gång till. Och igen och igen. Vissa jag känner skulle tro att jag var sinnessjuk och megakorkad medan andra bara känner igen sig allt för väl i det jag säger. Jo, jag hör själv hur korkat det låter att fortsätta fast man inte har någon kraft men för mig är att stanna något ännu konstigare eller kanske svårare. Kanske borde jag öva på det? Jag vet inte, men jag vill ju! Jag vill ju göra en massa saker! Jag vill ju orka! Jag vill, vill, vill! (ja, jag hör att jag låter som en treåring, men det är jag innerst inne)
Jag vet inte varför jag skriver detta, eller jo, det vet jag visst det! Jag behöver få det ur mig, men jag vet inte varför jag skriver det här istället för att prata med något, jo det vet jag visst det, för när jag skriver då får jag vara helt ifred och formulera mina tankar utan att försvara eller ta mer kritik än vad jag klarar för att fortfarande vara ärlig mot hur jag tänker inuti. Fast jag vet inte om det är rätt mot andra och även mig själv att skriva detta på ett ställe där vem som helst kan läsa. När det gäller andra så menar jag att jag inte har rätt att slänga på mina dåliga tankar på vem som helst. Jag skulle kunna skriva i en oändlighet tror jag. Det ger en sån ro. Tyvärr lyckas jag inte skriva bort all hopplöshet, jag är inte van vid att inte se det positiva i saker och det är jobbigt att inte se allt bra.
Jag sitter här och funderar på vad jag vill göra. Jag vill inte sitta här men jag något annat senario känns också ganska värdelöst. Jo! Jag skulle vilja sjunga med en massa människor och bara sjunka in i mängden, bara följa strömmen, inte tänka bara göra. Bara för en liten stund, inte tänka, inga måsten,inget ansavar, bara göra, bara följa. Precis så som man inte ska göra. Jag vill bara göra det som är lätt och inte det är som är bra. Jag vill i alla fall något, det känns skönt:D
Oroa er inte, jag blir nog snart mig själv igen ska ni se:) det hoppas jag i alla fall;)
kramar
Jag vet inte varför jag skriver detta, eller jo, det vet jag visst det! Jag behöver få det ur mig, men jag vet inte varför jag skriver det här istället för att prata med något, jo det vet jag visst det, för när jag skriver då får jag vara helt ifred och formulera mina tankar utan att försvara eller ta mer kritik än vad jag klarar för att fortfarande vara ärlig mot hur jag tänker inuti. Fast jag vet inte om det är rätt mot andra och även mig själv att skriva detta på ett ställe där vem som helst kan läsa. När det gäller andra så menar jag att jag inte har rätt att slänga på mina dåliga tankar på vem som helst. Jag skulle kunna skriva i en oändlighet tror jag. Det ger en sån ro. Tyvärr lyckas jag inte skriva bort all hopplöshet, jag är inte van vid att inte se det positiva i saker och det är jobbigt att inte se allt bra.
Jag sitter här och funderar på vad jag vill göra. Jag vill inte sitta här men jag något annat senario känns också ganska värdelöst. Jo! Jag skulle vilja sjunga med en massa människor och bara sjunka in i mängden, bara följa strömmen, inte tänka bara göra. Bara för en liten stund, inte tänka, inga måsten,inget ansavar, bara göra, bara följa. Precis så som man inte ska göra. Jag vill bara göra det som är lätt och inte det är som är bra. Jag vill i alla fall något, det känns skönt:D
Oroa er inte, jag blir nog snart mig själv igen ska ni se:) det hoppas jag i alla fall;)
kramar
Lägesrapport ifrån Sannas liv
Hej!
Just nu är det mycket på gång. Med besök från Namibia att ta hand om, resolutioner att hjälpa till att skriva, extra tider att passa och allmänt mer ansvar kommer en viss stress och en viss trötthet. Men sen har vi massa kul också:D och med mer och mer avklarat så känns det bättre. Matten kommer nog att lösa sig på något sätt. Vi ska jobba idag och det känns bra. Ja, saker kommer nog att lösa sig. Fast jag har inte eftermiddagen riktigt klar än. Hmm.. Jag måste kanske skippa orkestern, fast jag borde gå. Inte för att jag behöver utan mest för närvaron. Men detta är ju också skola så tja, jag måste kanske vara kvar på innebandyn. Jag vet att vi kommer att åka till Gagnef ikväll i alla fall. Det tycker jag i alla att det vore det bästa om inte annat så för mig. Jag får prata med mamma och pappa och se hur vi gör. Så nu måste jag sluta.
Ha det så bra!
Kramar
Just nu är det mycket på gång. Med besök från Namibia att ta hand om, resolutioner att hjälpa till att skriva, extra tider att passa och allmänt mer ansvar kommer en viss stress och en viss trötthet. Men sen har vi massa kul också:D och med mer och mer avklarat så känns det bättre. Matten kommer nog att lösa sig på något sätt. Vi ska jobba idag och det känns bra. Ja, saker kommer nog att lösa sig. Fast jag har inte eftermiddagen riktigt klar än. Hmm.. Jag måste kanske skippa orkestern, fast jag borde gå. Inte för att jag behöver utan mest för närvaron. Men detta är ju också skola så tja, jag måste kanske vara kvar på innebandyn. Jag vet att vi kommer att åka till Gagnef ikväll i alla fall. Det tycker jag i alla att det vore det bästa om inte annat så för mig. Jag får prata med mamma och pappa och se hur vi gör. Så nu måste jag sluta.
Ha det så bra!
Kramar
De glada dagarna i lägenheten
men Internet är nu slut. snyft! men nu kommer jag att sova med istället så, jag blir nog piggare igen:p
Kramar
Kramar
Onsdag tror jag visst att det är
Hej!
Nu är jag tillbaka och lite mer peppad att skriva tror jag. Klockan börjar närma sig tolv och jag borde nog sova snart. Idag har varit en fullspäckad dag och jag var i skolan till 21.45 och gjorde något konstant. Fattar inte vad det var, för det känns som jag har allt kvar, men men, det blir nog bra. ordna med jobbet och träningen till på fredag. och så har jag ordnat med en konsert åt DV så vi tjänar ihop lite mer pengar. :D:D Det blir nog så bra ska ni se... i alla fall så lever livet bra och även om jag börjar ifrågasätta vissa saker ibland så är mitt liv hyfsat stabilt. Japp, som lina och jag konstaterade 08 har varit en bra år hittills. 07 sög men 08 har varit riktigt bra! känns ju bra att saker blir bättre. It's getting better all the time, som Bealtes skulle sagt.
det händer inte så mycket i mitt liv som är värt att ta upp här. det händer en massa saker, men inget revolutionerade som jag orkar reflektera kring. jo, på lördag får vi en ny inneboende här i lägenheten. hon heter Ekanjo Sonia och kommer från Namibia. hon ska bo här i två veckor och det ska bli jättekul, men lite nervöst och lite extra krångligt såklart. men det ska nog bli så bra så. Måste komma på vad jag ska laga för mat till henne bara.... hmm.. jaghar hört att de nästan bara äter kött. hmm... jag ska nog resonera lite med mina vänner kring det där... i alla fall så vet jag inte vad mer jag ska skriva. livet känns bra!
kramar
Nu är jag tillbaka och lite mer peppad att skriva tror jag. Klockan börjar närma sig tolv och jag borde nog sova snart. Idag har varit en fullspäckad dag och jag var i skolan till 21.45 och gjorde något konstant. Fattar inte vad det var, för det känns som jag har allt kvar, men men, det blir nog bra. ordna med jobbet och träningen till på fredag. och så har jag ordnat med en konsert åt DV så vi tjänar ihop lite mer pengar. :D:D Det blir nog så bra ska ni se... i alla fall så lever livet bra och även om jag börjar ifrågasätta vissa saker ibland så är mitt liv hyfsat stabilt. Japp, som lina och jag konstaterade 08 har varit en bra år hittills. 07 sög men 08 har varit riktigt bra! känns ju bra att saker blir bättre. It's getting better all the time, som Bealtes skulle sagt.
det händer inte så mycket i mitt liv som är värt att ta upp här. det händer en massa saker, men inget revolutionerade som jag orkar reflektera kring. jo, på lördag får vi en ny inneboende här i lägenheten. hon heter Ekanjo Sonia och kommer från Namibia. hon ska bo här i två veckor och det ska bli jättekul, men lite nervöst och lite extra krångligt såklart. men det ska nog bli så bra så. Måste komma på vad jag ska laga för mat till henne bara.... hmm.. jaghar hört att de nästan bara äter kött. hmm... jag ska nog resonera lite med mina vänner kring det där... i alla fall så vet jag inte vad mer jag ska skriva. livet känns bra!
kramar
Nu har jag skrivit klart resolutionen
och tönkte belöma mig med att skriva en blogg innan nästan möte, men nu så ser jag att klockan är möte så jag måste kila
Tjo hej!
kramar
Tjo hej!
kramar
