En tanke..
Man säger att tiden läker alla sår och jag började fundera på detta idag och kände att jag behövde skriva ner vad jag tänkte så att jag skulle få klarhet i det :)
I novellen "Att döda ett barn" av Stig Dagerman skriver Dagerman "Efteråt kommer två bleka människor som ännu ine fått dricka sitt kaffe utspringande genom en grind och ser en syn på vägen som de aldrig ska glömma. Ty det är inte sant att tiden läker alla sår. Tiden läker inte ett dödat barns sår och den läker dåligt smärtan hos en mor som glömt att köpa socker och skickar sitt barn över vägen för att låna och lika dåligt läker den ångesten hos en en gång lycklig man som dödat det." När jag läste denna novell första gången grep den mig verkligen och jag blev väldigt ledsen över dessa rader som Stig Dagerman så sorligt skrev. För jag har alltid tänkt att tiden läker alla sår, alla kommer vi någon gång att komma förbi de jobbiga saker i våra liv, små eller stora, och vi kommer att fortsätta utvecklas. Och sen kommer Stig här och säger att så är det inte! Vissa saker läker inte.
När jag läste det där första gången, i åttan tror jag att det var, så gav jag Stig fel och tänkte inte så mycket mer på det men på något sätt har de där raderna etstat sig fast i mig. Tänk om inte allt kan bli helt och ju äldre jag har blivit och ju mer jag har sett har mitt sett att se på världen förändrat och det är fler än en gång som jag har haft svårt att tro att tiden läker alla sår, samtidigt så kan jag inte sluta tro det.
Men så idag tänkte jag väl på det där igen av någon underlig anledning, hjärnan är bra mysterisk, och tanken slog mig att det är inte tiden som läker alla sår. Det är något annat!
För den där mannen som körde på barnet kan nog visst gå omkring och ha ångest resten av sitt liv. Han kan leva tills han är 100 år och fortfarande inte lämnat det. Däremot så tror jag nog att han inte behöver ha sin ångest hela sitt liv för jag tror fortfarande att man kan bli hel! Det är bara något annat än tid som läker sår. Och nu när jag tänker på det så är det en väldigt klyschig tanke, något som Stig säkert inte skulle gillat, men det är framför allt tre saker som jag tror läker sår:
1. Kärlek från andra
2. Bearbetning
3. Förlåta
Kärlek från andra tror jag är väldigt viktigt! För kärlek ger kraft att göra svåra saker. Kärlek ger trygghet och är man älskad av andra är det lättare att tycka om sig själv. Tycker man om sig själv är det lättare (men inte för den sakens skulle lätt) att göra det som är bäst för sig själv även om det som känns jobbigast.
Bearbeta kan innebära så mycket. Men i mannens fall så handlar det nog mycket om att för sig själv förstå vad det är som är jobbigt. Vart kommer ångesten ifrån? Vet han vart ångesten kommer ifrån och kan han förstå sig själv så kan han gå vidare därifrån och göra vad han behöver för att kunna gå in i nästa steg.
Förlåta. Och detta tror jag är viktigast för att kunna gå vidare. Förlåta någon annan eller sig själv. I mannens fall så tror jag nog att det är sig själv han behöver förlåta, kanske genom att låta föräldrarna förlåta honom eller bara genom att inse att gjort är gjort, kör aldrig för snabbt på vägen igen gör vad som krävs för att du ska förlåta dig själv! Åtgärda vad som är orsaken till ångesten.
Detta säger jag utan några som helst vetenskapliga bevis, men jag tycker i alla fall att det låter logiskt :) Vad tänker ni?
Över och ut, vrid och skrik!
Sanna
I novellen "Att döda ett barn" av Stig Dagerman skriver Dagerman "Efteråt kommer två bleka människor som ännu ine fått dricka sitt kaffe utspringande genom en grind och ser en syn på vägen som de aldrig ska glömma. Ty det är inte sant att tiden läker alla sår. Tiden läker inte ett dödat barns sår och den läker dåligt smärtan hos en mor som glömt att köpa socker och skickar sitt barn över vägen för att låna och lika dåligt läker den ångesten hos en en gång lycklig man som dödat det." När jag läste denna novell första gången grep den mig verkligen och jag blev väldigt ledsen över dessa rader som Stig Dagerman så sorligt skrev. För jag har alltid tänkt att tiden läker alla sår, alla kommer vi någon gång att komma förbi de jobbiga saker i våra liv, små eller stora, och vi kommer att fortsätta utvecklas. Och sen kommer Stig här och säger att så är det inte! Vissa saker läker inte.
När jag läste det där första gången, i åttan tror jag att det var, så gav jag Stig fel och tänkte inte så mycket mer på det men på något sätt har de där raderna etstat sig fast i mig. Tänk om inte allt kan bli helt och ju äldre jag har blivit och ju mer jag har sett har mitt sett att se på världen förändrat och det är fler än en gång som jag har haft svårt att tro att tiden läker alla sår, samtidigt så kan jag inte sluta tro det.
Men så idag tänkte jag väl på det där igen av någon underlig anledning, hjärnan är bra mysterisk, och tanken slog mig att det är inte tiden som läker alla sår. Det är något annat!
För den där mannen som körde på barnet kan nog visst gå omkring och ha ångest resten av sitt liv. Han kan leva tills han är 100 år och fortfarande inte lämnat det. Däremot så tror jag nog att han inte behöver ha sin ångest hela sitt liv för jag tror fortfarande att man kan bli hel! Det är bara något annat än tid som läker sår. Och nu när jag tänker på det så är det en väldigt klyschig tanke, något som Stig säkert inte skulle gillat, men det är framför allt tre saker som jag tror läker sår:
1. Kärlek från andra
2. Bearbetning
3. Förlåta
Kärlek från andra tror jag är väldigt viktigt! För kärlek ger kraft att göra svåra saker. Kärlek ger trygghet och är man älskad av andra är det lättare att tycka om sig själv. Tycker man om sig själv är det lättare (men inte för den sakens skulle lätt) att göra det som är bäst för sig själv även om det som känns jobbigast.
Bearbeta kan innebära så mycket. Men i mannens fall så handlar det nog mycket om att för sig själv förstå vad det är som är jobbigt. Vart kommer ångesten ifrån? Vet han vart ångesten kommer ifrån och kan han förstå sig själv så kan han gå vidare därifrån och göra vad han behöver för att kunna gå in i nästa steg.
Förlåta. Och detta tror jag är viktigast för att kunna gå vidare. Förlåta någon annan eller sig själv. I mannens fall så tror jag nog att det är sig själv han behöver förlåta, kanske genom att låta föräldrarna förlåta honom eller bara genom att inse att gjort är gjort, kör aldrig för snabbt på vägen igen gör vad som krävs för att du ska förlåta dig själv! Åtgärda vad som är orsaken till ångesten.
Detta säger jag utan några som helst vetenskapliga bevis, men jag tycker i alla fall att det låter logiskt :) Vad tänker ni?
Över och ut, vrid och skrik!
Sanna
Kommentarer
Trackback
